Man missar lätt att de också utgör oerhört lönsamma investeringstillfällen. Just nu går Sverige med öppna ögon in i en framtid med betydande sociala kostnader för utanförskapsområden. En hel del städer i världen lyckas åstadkomma rejäla förbättringar med måttliga insatser – och tjänar grova pengar på det.
Kalkylen i min nya bok ”Den Inkluderande Staden” bygger på en ny och mycket robust internationell forskning. Miljoner barn har följts under 25 år. Slutsatsen är att växa upp i ett utanförskapsgrannskap vållar mycket socialt stress för yngre barn. Som vuxna har de i snitt en tredjedel lägre arbetsinkomster jämfört med unga som fick möjlighet att flytta till ett mer normalt grannskap. Studierna belägger ett tydligt orsakssamband. Efter 13-års åldern avtar dock grannskapets påverkan väsentligt.
Baserat på denna forskning är det möjligt att beräkna konsekvenserna av åtgärder som lyfter ett grannskap från utanförskapsområde till att bli mer normal. Nuvärdet av ett sådant lyft för svenska offentliga finanser överstiger tre miljoner kronor för en familj med två små barn. Vinsten består av ökade skatteintäkter på barnens framtida högre inkomster, men också lägre kommunala och statliga kostnader för polis, socialtjänst och andra insatser.
Dessa drygt 3 miljoner per barnfamilj är ändå på många sätt en underskattning. Inga växlar dras på att den redan vuxna befolkningen kan komma i arbete eller behöva mindre ekonomiskt bistånd.
Forskningen visar också på insatser som fungerar. Det bör inte bara finnas en blandning av dyrare och billigare bostäder i ett grannskap, utan också många lokaler för småföretag. Att få skola och brottsbekämpning att fungera är naturligtvis centralt.
Städer som har lyckats i världen har ingalunda öst pengar på integration. Westend, en stadsdel i München som tidigare låg i riskzonen, har lyckats med en god social utveckling genom en medveten stadsplanering, en blandning av bostäder och rikligt med arbetsplatser även för de minsta företagen. Westend har draghjälp av att Tyskland lyckats lyfta sina PISA resultat rejält. En tysk pojke med invandrarbakgrund har på senare år fått bättre PISA-resultat i matematik än en svensk pojke i snitt.
Många goda exempel i världen har också nolltolerans för brottslighet. Granne med det ökända belgiska Molenbek, med bristande integration och radikaliserade islamistgrupper, ligger Melechen med en liknande befolkningssammansättning. Från Melechen hävdas att inte en enda person åkt till Syrien för att gå med i IS. Staden har satsat hårt på integration som blandar dyra och billiga boende samt arbetsplatser och möjligheter för mikroföretagare i en tät stadsbebyggelse med livliga stråk. Men den mittenvänster-orienterade borgmästaren Somers har också satsat på fler poliser och övervakningskameror än vanligt i Belgien.
Den amerikanska barnläkarföreningen AAP har efter ny forskning utfärdat en särskild varning om faran av ”toxisk stress” för unga barn i miljöer med hög brottslighet. Sveriges oförmåga att varaktigt förbättra polisens möjligheter att ingripa blir ett rejält sänke för barnens utveckling.
Sverige har under några decennier försökt att mota ett växande utanförskap med en konfettikanon av tillfälliga lokala projekt, nationella kommissioner, samt på marginalen olika åtgärder som beredskapsjobb och riktade skattesänkningar. Det har inte räckt. En sammanhållen ansträngning behöver inte vara dyr, men kan ge väldigt stora vinster, särskilt för offentliga finanser.