I vart fall hyllades han som sådan i Botswanas huvudstad Gaborone dit vi var bjudna. Med all rätt. Ingen annan har som han blivit rik på att vara god mot sina kunder och anställda och satsat pengarna på spektakulära tekniksprång som rymdturism eller framtidens tåg i vakuumrör.
Han är också frälsare. Richard inledde med sin förkärlek för Botswana där Afrikas djur skyddas bättre än någon annanstans. Grannländerna skickar rentav sina noshörningar till landets Okavango-delta för att freda dem från tjuvskyttar.
Men, fortsatte han, södra Afrika är i större fara än vad många inser. Även en måttlig global uppvärmning hotar stora områden med uttorkning. Det så hyllade nya klimatavtalet i Paris solkas av en föga uppmärksammad hake.
Det räcker nämligen inte att minska på utsläppen för att hålla uppvärmningen under 2 grader. Världen som helhet måste dessutom byta till minusutsläpp – suga koldioxid från luften och lagra under jord. Rika länder behöver gå före och klara detta inom några decennier. Sverige har lovat att göra så från 2045 i sin nya klimatstrategi.
Hittills har politiker mer eller mindre blundat för hur det skall gå till. Visserligen har inte varningar saknats. Jag skrev själv en bok för tio år sedan - "Farväl till Världsundergången" - med en plädering att av försiktighetsskäl börja utveckla teknik för extrahering och lagring av växthusgaser.
Den blev utskälld av miljörörelserna, som menade att sådan teknik skulle flytta fokus från strypning av konsumtionen som de vill prioritera. Nu kan konstateras att strategin att hejda konsumtion har fallerat med råge. Vi står där utan en fungerande plan B.
En teknisk enkel väg vore att odla mer skog som kan brännas, och gaserna pumpas under jord. Problemet är att denna metod skulle kräva mellan 23-68 procent av världens jordbruksmark för att klara Parisavtalets ambitioner. Det är inte sannolikt att detta går att genomföra.
Andra lösningar finns, mest på papper. Schweiziska Climeworks har tagit den första anläggningen i drift som faktiskt suger koldioxid ur luften. Men sedan säljs gasen till växthus och läskfabriker och kommer ut i atmosfären igen. Om gasen verkligen pumpades under jord, skulle kostnaden hamna på flera tusen kronor per ton. Med denna teknik skulle Parisavtalet kosta halva världens BNP år 2050.
Det behövs alltså intensiv forskning och experimenterade med bättre metoder till en realistisk kostnad. Och det är bråttom. Om Sverige verkligen vill vara föregångsland måste också koldioxidskatten tillåtas fungera som en subvention för dem som slussar tillbaks växthusgaser under jord. För de flesta politiker har miljörörelsernas teknikskeptiska skygglappar emellertid varit ett tungt skäl att avstå de teknikinvesteringar som behövs.
Richard Branson har inte behövt fjäska för opinionen, utan instiftade ”Virgin Earth Challenge”. Han erbjöd helt sonika en prissumma på över 200 miljoner kronor till den som lyckas framställa en kommersiellt möjlig teknik som klarar att suga en miljard ton växthusgaser per år ur atmosfären. Den som vill frälsa världen måste våga vara kontroversiell. Det insåg redan Jesus.