"Jag vet inte" - tre små, små ord av okunnighet som kan vara fullständigt omöjliga att få fram, särskilt ur dem som antar att de redan vet det mesta. Livet blir lättare att greppa med en stark och putsad uppsättning övertygelser. Övertygelser som blixtsnabbt kan dras upp och serveras rakt in i munnen på kompisen bredvid när ämnen som sport, politik, invandring, sexualitet eller religion kommer på fråga.
Oron ligger i bakgrunden och det okända skrämmer. Ge mig enkla och tydliga svar, kortfattat och populistiskt formulerade, tack! Tvärsäkerhet kan fungera som en dyr ullrock till blanka skor, det känns varmt och tryggt och imponerar på ganska många. Osäkerhet eller okunnighet däremot brukar inte belönas med varken titlar eller höga löner.
Ändå visar historien att samhällen med modiga människor som är villiga att medge sin okunnighet och våga sig ut i det okända, är mer blomstrande och mer fredliga, har högre tillit och bättre innovationskraft. Där människor känner sig trygga nog att blotta sina skuggsidor och ha fel, där växer verksamheter, företag och familjer.
I tider av fake news och ökad auktoritet i världen, är det värt att hålla i minnet hur farligt det är att låsa sig vid egna eller andras sanningar. Varning! Att ignorera kunskapsmässiga begränsningar kan göra dig blind och försätta dig i onödiga konflikter!
Du som läser känner dig säkert inte träffad eftersom du redan vet att livet är som Platons grotta. Man får vara på sin vakt så att man inte tror att grottan är hela världen och att inget finns där utanför. Som Sokrates sa för 2500 år sedan, det finns ett stort värde i kunskapen om sin egen okunnighet. I nyfikenheten likaså.
Att alltid utge sig för att ha rätt, att vara den som har sanningen, är också mentalt ansträngande. Det är därför sådana personer går runt med veck i pannan och kort andning. Hjärnan jobbar oavbrutet, oförtrutet, för att förekomma tänkbara skamligheter och undvika att blotta minsta stråk av okunnighet.
Min pappa hade ett uttryck. Han sa att han var indifferent i sitt val. Han hade en ovilja att ta ställning till saker, ville förhålla sig öppen och påverkbar genom livet. Jag använder uttrycket ibland för att spara min egen kraft till de uppgifter som verkligen behöver den.
Hur ska man då veta att man inte hemfallit åt förenklade och populistiska tankestrukturer och på vägen blivit psykiskt förkrympt? Jag vet faktiskt inte. Men jag tror det är värt att förhålla sig skeptisk till åsiktsrestauranger som serverar den ena blodiga biffen efter den andra. Och att försöka tänka själv ibland, även om det känns läskigt.
Små, små ord av osäkerhet. De ska vi ge varandra.