Vad ska man säga om 2024? De dystra nyheterna har strömmat in från världen, värre och värre. Men även om Sverige är helt beroende av vad som händer där ute så måste vi odla vår trädgård och fundera på vår egen politik.
Jag minns första gången jag fick rösta i riksdagsvalet. Linköping 1979. Då var det kallt krig och oljekris och Sverige hade ett värdelöst ekonomiskt decennium bakom sig.
Vi höll en liten valvaka på gymnasiet. Hälften gillade kommunistiska sekter och hälften gillade Moderata Ungdomsförbundet. Jag gillade Ola Ullsten, en trängd folkpartistisk statsminister i minoritet med glasögon som teveskärmar.
Varken polarisering eller en stormig omvärld är något nytt.
Så vem kommer att få din röst i valet 2026? Gör som du vill. De långa stråken i svensk samhällsutveckling är märkligt oberoende av vem som regerar. Vi följer normalkurvan för fredliga monarkier i nordvästra Europa.
Fram till 2018 hade Sverige en historia av smidiga regeringsbildningar och effektiv leverans på vallöften, till och med bäst i världen. Trots att vi hade exceptionellt många partier och minoritetsregeringar fungerade systemet oftast som det var tänkt.
Inte nu längre. För sex år sedan fick vi januariavtalet, då två liberala partier dikterade stora delar av Socialdemokraternas politik. Inte så illa i sak, men knepigt för ansvarsutkrävandet.
För tre år sedan fick vi Tidöavtalet. Det tongivande partiet i Rosenbad hålls utanför regeringen. Rent demokratiskt är det om möjligt ännu mer förvirrande.
Även om Sverige är välskött jämfört med de flesta länder så har vi ingen brist på utmaningar. Det räcker att säga skola, energi, integration. Och mycket talar för att 2025 blir ytterligare ett svettigt år för svensk ekonomi.
Då gäller det att undvika sådan politisk cirkus som vi sett i exempelvis USA, Tyskland och Frankrike. Ett rimligt samhällsklimat och en regering med tydligt mandat är nästan viktigare än dess politiska färg.
En bra början vore att skippa det eviga kravet på ”besked i regeringsfrågan”. Låt varje parti gå till val för sig, på sin egen politik, för att sedan förhandla utan låsningar.
Om Alliansen hade gjort så 2018 hade vi sluppit de senaste sju årens soppa. En liberal regering kunde ha fortsatt, mindre dominerad av SD än vad som varit fallet efter 2022.
Vårt land har varit enastående bra på att lära av gamla misstag, som efter 90-talskrisen. Dåtidens reformer lade grunden för den starka ekonomi som vi – faktiskt – har idag.
Nu gäller det att tänka om i regeringsfrågan också. Gott Nytt År, Sverige!
Niklas Ekdal är författare och journalist.