Som företagare är det en närmast surrealistisk upplevelse att ta del av pilotfackens krav och deras syn på företagets överlevnad.
Ordföranden för den norska föreningen för SAS-piloter menar att han otvivelaktigt hellre skulle låta SAS gå i konkurs än att urholka de anställdas rättigheter. Den svenska pilotföreningens ordförande uppger att ett bolag som försöker runda arbetsmarknadsregler saknar existensberättigande.
Alla som någon gång drivit företag med anställd personal vet att det innebär ett ständigt balanserande mellan personalens och företagets intressen. I den bästa av världar tuffar verksamheten på och ger goda överskott och alla är nöjda med sin bit av kakan. Men det finns reella intressekonflikter, som behöver tas på allvar. Hur överskott ska fördelas mellan ägare och anställda är en legitim principfråga att tvista om.
I grunden är dock ett överskott en förutsättning för att lönekostnaderna ska kunna öka. Om verksamheten går med underskott ställs ägarna inför valet att lägga ned företaget, minska kostnaderna, eller att tillfälligt investera mer eget kapital i verksamheten med förhoppning och planer på att det ska vända. I det senare fallet blir det en form av privata subventioner av personalens löner, för att hålla uppe dessa på en nivå som verksamheten eller marknaden egentligen inte klarar av att hålla.
I små ägarledda företag är den här konflikten sällan särskilt skarp. Där är det mer uppenbart för såväl ägare och anställda att verksamheten behöver generera intäkter som täcker kostnaderna. Och därmed finns ofta ett mer jordnära givande och tagande mellan parterna. Men även i små företag kan konflikten bli såväl skarp som olöslig när vinst byts mot förlust och personalens villkor behöver ändras för att företaget ska kunna överleva på kort sikt. Accepterar inte personalen förändringarna kan de medvetet eller omedvetet tvinga företaget i konkurs, även om det inte ligger i deras ekonomiska intresse.
Facken kan driva en sådan process högst medvetet, eftersom facken ofta slåss för principerna istället för de enskilda anställda. Pilotfackens uttalanden blir tydliga exempel på detta, liksom den strejk på SAS man inledde i veckan. Detta alltså i ett bolag som länge gått med förlust och där kostnaderna, inklusive piloternas löner, länge subventionerats av ägarna.
Det är närmast fascinerande att betrakta hur verklighetsfrånvända piloternas fackliga företrädare kan vara. Med sådan personal synes SAS sakna såväl överlevnadsförmåga som existensberättigande.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.