Kunskapsproduktion behöver bedrivas utifrån vetenskapliga principer för att kunskapen ska bli sann och värdefull. Därför är den akademiska friheten och det vetenskapliga kollegiets roll så viktiga.
Alliansregeringen ville skydda akademins frihet från politisk styrning, men det resulterade år 2011 i en mesyr där lagskyddet för den kollegiala styrningen försvann. När utbildningsutskottet utvärderade reformen 2016 konstaterades att den största effekten var att rektor och högsta ledning fått större makt på bekostnad av det kollegiala inflytandet.
En ny svidande analys visar att kollegiet och dess expertis fått mindre inflytande och att reformen 2011 befäste och legitimerade den avkollegialisering som pågått länge. Tydligast är utvecklingen på högskolor och nya universitet. Den akademiska friheten har kraftigt försvagats. Produktionen och förmedlingen av kunskap kan därför styras av andra hänsyn än öppen prövning, intellektuell självständighet och neutralitet inför politiska önskemål. Meritokratin suddas ut och ersätts av intern representativ demokrati. Detta riskerar att minska personalens motivation att ta ett självständigt ansvar för verksamheten (Statsvetenskaplig tidskrift 2022/1).
I tidskriften Axess illustrerar professorn Sten Widmalm utvecklingen och beskriver hur kollegiet genom likavillkorsorgan straffar forskare för att de använder olämpliga ord, men också hur lärosätet styr forskning och utbildning genom utvärderingar och enkäter med frågor om hållbarhet och mångfald.
Otydligheten i kraven gör att varje forskare och lärare kan behöva ta det säkra före det osäkra och ta stor hänsyn till vad man antar efterfrågas. Särskilt eftersom kollegiet i fakultetsnämnden trycker hårt på sina beslutade styrdokument och hänvisar till nya formuleringar i högskolelagen om att högskolan ska främja hållbar utveckling, social rättvisa och jämställdhet.
”Cirkeln sluts, och kollegerna övergår från att vara beskyddare av den akademiska friheten till att bli regeringens förlängda arm”, med Widmalms ord.
Inget auktoritärt styre är så effektivt som när kontrollen av medborgarna och samhällets alla delar sker av medborgarna själva. Så fort många lärosäten fick chansen så minskade man den akademiska friheten. Och i dag är det lärosätena, eller till och med kollegiet, själva som driver på en utveckling där det politiskt korrekta vinner mark på bekostnad av vetenskaplig kvalitet.
Det synes vara dags för en reform som skyddar akademin från såväl politikerna som sina egna självdestruktiva sidor.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.