Tusentals döda över hela världen, ekonomin i kris och långtgående politiska förändringar har utmärkt 2020 hittills. Var det någon som såg det komma?
Utbrottet av covid-19 och den påföljande pandemin uppfyller till punkt och pricka definitionen av en svart svan. Det är bortom normala förväntningar och är så ovanligt att man inte ens känner till sannolikheten, det har en katastrofal effekt när det händer och det förklaras i efterhand som om det faktiskt hade gått att förutse.
Den tredje fasen har ännu inte inträtt men det är inte svårt att se hur det nya coronavirusets framfart i efterhand kommer att te sig närmast ofrånkomligt. Vår tids övergripande trender är globalisering och urbanisering. Båda bidrar till att smittan sprids, mellan människor och mellan länder.
Globaliseringen i ekonomiskt avseende innebär också att länders och företags ekonomier påverkas starkt av vad som sker även långt borta. Ett utbrott som börjar i Kina kan inte annat än få långtgående konsekvenser för hälsa och välstånd i världen. Med tanke på hur Kina styrs, kommer det i efterhand att kunna ”förutses” att värdefull tid skulle gå förlorad i utbrottets första fas. Den som påpekar problem som inte regimen har identifierat motarbetas.
I ljuset av all denna efterklokhet kan man fundera över vad det var som gjorde att covid-19 ändå inte förutsågs. Det var inte blind optimism. Ekonomen Nouriel Roubini som har gjort sig världskänd genom sina dystra förutsägelser skrev i slutet av februari en artikel om de många kriser som skulle kulminera under 2020. Covid-19 nämndes som bevis för tesen om politisk oro, men någon global spridning av själva coronaviruset förutsåg Roubini inte.
Mer troligt är att det går trender även i riskbedömning. World Economic Forum presenterade i januari sin rapport om globala risker, en studie som bygger på undersökningar bland företagsledare och akademiker. De fem risker som dessa bedömde som mest sannolika var alla miljö- och klimatrelaterade: förlust av biologisk mångfald, naturkatastrofer, extrema väderhändelser, klimatmisslyckande, naturkatastrofer som människan skapar.
Riskerna sammanfaller med vad som stod högst på dagordningen när undersökningen gjordes. En slutsats man kan dra av covid-19 är att fler perspektiv måste kunna komma till samtidigt för att nya risker ska identifieras.