Trendspanare siar att vi kommer revansch-shoppa nu när restriktionerna fasas ut. Jag vet inte exakt vad det innebär, men jag ser framför mig butikspersonal som febrilt försöker få folk att fortsatt hålla avstånd medan post-pandemi-sapiens med vild blick och ivriga fingrar återupprättar konsumtionsbalansen. Sommarkläder! Utemöbler! Dricka-hållare till bilen!
Jag gläds med de handlare som får ta del av revansch-shoppingen och jag gläds med de restauranger, hotell och barer som steg för steg får välkomna sina gäster tillbaka på vanliga villkor. För egen del har jag ätit alla hemmaluncher jag avser äta detta år, efter sommaren blir det revansch-luncher på regionens godaste ställen i ett rullande tre-veckors-schema.
För nu är vi alla vinnare! De allra flesta har gjort sitt allra bästa och vi är värda en bragdmedalj för idogt avståndstagande, avbokande och långvarig social avhållsamhet. Vi har längtat, väntat och trånat efter allt det som vi inte kunnat uppleva.
Nu vill vi ha dekadens, ansvarsfrihet och till och med uppror, visar flera undersökningar.
Vi får hoppas att upproren är av den mer oskyldiga sorten, samhället är tilltufsat efter arton månaders krishantering. Om du ändå vill få utlopp för din upproriska sida rekommenderar jag att gå med i gruppen ”vi som vill ha andra drinkar än Aperol Spritz i sommar”. Det är en fråga som väcker stort engagemang men den känns ändå inte samhällsomstörtande.
Unga sägs söka sig mot det nostalgiska och trygga. För många är pandemin det värsta man upplevt och ödmjukheten för livet och det man har växer starkt. Att ha höns och jobba på reklambyrå känns helt rätt. Drömtillvaron är ett utvecklande jobb i kombination med getter och blåställ och soppa på grönsakerna från egen trädgård. På instagram trendar hashtaggarna ”grand millenium” och ”cottage core”, romantiska flirtar med böljande klänningar, rutiga dukar och mor- eller farföräldrarnas hem på landet.
Utsvultna kliver vi nu – snart - fram med stora håvar. Mat, dryck, dans, kultur, goda vänners lag, kramar och fysisk närhet står på menyn. Det ska bli underbart, det är efterlängtat, hela livet får mer färg igen. Till och med sommarvädret väntade in att restriktionerna skulle lätta.
Samtidigt säger en liten röst i mitt bakhuvud något som jag funderat en hel del på. Kanske finns vanor du inte längre behöver, Johanna? Hur mycket måste du leva ut dina post-corona-lustar? Kan vi återgå till livet och samtidigt vara rädda om varandra och vår planet?
Kan vi ta revansch utan att någon förlorar?