Att åldras har både positiva och negativa sidor. En positiv sida är att man ofta blir mindre dogmatisk och en negativ att man lätt utbrister att det var bättre förr. Låt mig exemplifiera med den obligatoriska skolan. Det är i princip den enda kvarvarande pliktverksamheten som alla måste underkasta sig. Förr fanns andra pliktinstitutioner som värnplikten för unga män och civilförsvarsplikten. Tjänster erbjöds ofta i monopolliknande strukturer som Postverket, Systembolaget och Apoteket.
Om vi håller oss till skolan tycker jag mig notera att den tenderar att utnyttjas till så mycket annat än förmedling av kunskap. Jag träffar ofta lärare som menar att detta utmanar drivkraften för yrkesvalet som var att få undervisa i ämnen man lärt sig bemästra.
Jag läste nyligen en artikel där en lärare räknat upp allt annat man nuförtiden måste kunna hantera som sexualkunskap, värdegrund, hedersvåld, adhd, släcka eldsvådor, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och kriminalitet. Lärarna ska på sätt och vis bli ett instrument för att lösa allahanda samhällsproblem. Examensmålen förändras vilket inte alltid är till gagn för ämneskunskapen. Detsamma gäller betygssättning och påtryckningar från aggressiva föräldrar.
På ett sätt är detta begripligt just därför att skolan är en pliktinrättning. Man är så att säga tvungen att gå där under en viss period av sitt liv. Vi är kanske på väg mot att skolans uppgift blir att lösa allt som förr var politikens och föräldrarnas ansvar!
Jag menar med detta att allt inte var bättre förr. Långt därifrån. Men är detta ett ytterligare exempel på att en myndighet som skolan drabbats av ett klassiskt samhällsproblem, nämligen att komma för långt bort från sin kärnverksamhet. Inriktningen blir lätt olika sidouppdrag som drabbar ämnesundervisningen. Och förmågan att värja sig från yttre tryck är mer begränsad än för andra myndigheter eftersom det är en plikt att närvara. Ungefär som vi alla har att lyda polis och skattemyndighet.
För mig som har min dagliga gärning inom idrotten känns utmaningen igen. Vi vill skapa en trygg idrott utan mobbing, sexuella trakasserier med mera. Att bekämpa dessa avarter är en av våra viktigaste uppgifter. Att hitta en balans mellan värdegrund och att förbättra sin prestationsförmåga är en daglig utmaning. Vi har att lösa det inom ramen för frivillighet för deltagare och som en del inom folkbildningen. Uppgiften för ett pliktverk är på sätt och vis mycket svårare. Och lärarrollen blir annorlunda