Låt oss för en stund avstå från att analysera varför nazism, kommunism, fascism och islamism med nödvändighet blir diktaturer och i stället fundera lite på konsekvensen av relationen mellan massa och energi.
Det var Albert Einstein som formulerade den kända ekvationen E=MC2 vilket alltså ska utläsas som att energi (numera med beteckningen W, inte E) är massa multiplicerat med ljushastigheten i kvadrat. Det går inte att fatta. Redan ljusets hastighet är så hög att det är svårt att ta in och sedan ska den faktorn alltså multipliceras med sig självt.
Insikten lade grunden till att flera länder använder sig av atomkraft för att producera elektricitet.
Få innovationer har varit lika mentalt omtumlande. Delvis för att kärnreaktioner i sin ganska okontrollerade form är grunden för de kärnvapen som fortfarande finns och som kan eliminera mänskligheten, delvis för att många har svårt att ta in hur säkerhet, elproduktion och kärnkraft hänger ihop.
Dåvarande Centerpartiet var under 1970-talet närmast religiöst emot kärnkraft, liksom författaren och humanisten Tage Danielsson. En som trots allt närmat sig frågan lite mer seriöst är satirikern Jesper Rönndahl som i tv-programmet ”Svenska Nyheter” nu i vintras förklarade hur kopplingen mellan klimatförändringar och kärnkraft ser ut, alltså att det finns energislag som behöver växa om utsläppen ska minska.
Och sedan publicerade tre forskare från KTH en artikel i SvD om hur ny kärnkraft skulle vara det billigaste sättet att skapa koldioxidneutral energiproduktion.
I Sverige utgör vattenkraft och kärnkraft grunden för elproduktionen. En hel del vindkraft har kompletterat under senare år. Sammantaget är svensk el relativt fri från fossila bränslen.
Jämför med Tyskland där kärnkraften ska avvecklas politiskt vilket leder till mer el från koleldning. Vettigt? Nej, men så blir det när det irrationella får styra.
Det finns faktiskt ett stort problem med kärnkraft och det är vad som idag kallas avfall. Det är i nuvarande form radioaktivt i omkring 200 000 år, en tidsperiod som inte går att överblicka. Men det finurliga är att det skulle vara möjligt att använda ”avfallet” som bränsle i nästa generations kärnkraftverk.
Då kan el produceras med nuvarande i effekt i flera hundra år, samtidigt som radioaktiviteten minskar, vilket gör att avfallsfrågan inte behöver ”lösas” genom att gräva ner något i marken.
Det finns alltså all anledning att se positivt på hur vetenskapliga rön, fortsatt forskning och investeringar i ny teknik skulle kunna lösa stora angelägna problem. Behovet av elektricitet lär knappast minska framöver, större andel koldioxidfri produktion verkar också eftersträvansvärt och möjligheten att reducera eller lösa avfallsproblemen som en bonus, vad är problemet?
Jo, problemet är det där med att vi folkomröstat om ett specifikt energislag, att det fortfarande finns riksdagspartier som bara inte vill att det ska finnas kärnkraft och så förstås att det kostar att bygga ny kärnkraft. Men inget problem kan lösas med irrationell rädsla, det är dags att dra lärdom av 1900-talet.