Begagnatmarknaden blomstrar. Allt fler handlar med begagnat, och gamla saker får nya ägare – och därmed nytt liv. Ur hållbarhetsperspektiv en stålande affärsidé. Det som skiljer denna marknad från andra, är att spelreglerna helt skrivs av köparen. Som säljare får du ligga i som en räv tills du uttröttat nästan ber om att få skänka bort din vara.
Lägger du ut ett kantstött bord, en småskraltig cykel eller luggsliten fåtölj vet nämligen potentiella köpare att du helst bara vill bli av med prylen. Förmodligen har du redan köpt en ny och är lite smådesperat för att bli av med föregångaren. Alternativt har barnen vuxit ur sängen, lekt färdigt i studsmattan eller vägrar ta på sig de där fina sandalerna som nu inte längre kan återlämnas i butik. Med andra ord, du vill bli av med något – och får därmed dansa efter köparens pipa.
Sen på kvällen kommer meddelandena: ”finns varan kvar?”. Vid jakande svar följer prutandet omedelbart. ”Okej, jag hämtar för XX kronor” (en 50- eller 100-lapp billigare än priset du anger i annonsen). Eftersom du är desperat, och mest ser fram emot att slippa förvara den där särmonterade barnsängen i hallen, går du snabbt med på budet.
Sedan börjar nästa dividerande om när och hur varan ska hämtas. Trots det går affären inte sällan i stöpet för att köparen plötsligt slutar återkoppla, trots tio meddelanden om adress och möjliga leveranstider. Säljaren undrar: ”hallå, ursäkta, kommer du imorgon kl. 14? Jag kan vara hemma. Inga problem. Hallå…?”.
Andra gånger erinras oväntat, efter förhandlat pris och leveranstider, att köparen inte har en bil som klarar frakten. Eller en bil alls. Och begär därmed att säljaren ska leverera varan till andra sidan stan. Trots att ”halva grejen” att sälja privat är att någon kommer och hämtar!
För sällan är pengar skälet att sälja, även här har köparen fördel för i den sitsen kan du göra riktiga fynd. Andra halvan av grejen med försäljning är tillfredsställelsen i att inte slänga. Att se sina ratade, men praktiskt fungerande och i många fall fina saker komma till återanvändning. Inget slit och släng, även om det ofta vore så mycket enklare att åka till tippen med prylarna.
För det är verkligen köparens marknad där ute. Som säljare står du med mössan i hand och går tacksamt med på allt sämre villkor. Och frågar dig till slut, när du fått swishen på 150 spänn för byrån du omsorgsfullt rengjort, fotat från alla vinklar, mätt på alla tänkbara sätt, lagt ut på tre sajter och svarat på 25 förfrågningar från skeptiska köpare: är det verkligen värt det? Som köpare är det enkla svaret: ja.