Sveriges medlemsansökan till NATO har medfört nya utmaningar. Turkiets motstånd att acceptera Sverige som nya medlem i NATO har förvånat många.
Förklaringen finns i historien, hos de styrande i Ankara och framför allt Turkiets oberäknelige president Recep Tayyip Erdoğan. Det handlar inte om Sveriges eller Finlands medlemskap i NATO.
Det handlar om ett politiskt spel som ska säkerställa att Erdoğan blir återvald i presidentvalet 2023. Motståndet mot Sverige är ett inrikespolitiskt verktyg med många farliga ingredienser.
Turkiet irriteras över att vi i Sverige har goda relationer med kurder som bor i Sverige och att vi inte tagit avstånd tydligare från kurdisk extremism och det terrorstämplade partiet PKK.
Vi är relativt okunniga om Europas historia. Turkiet, vilket många missar, har varit en stormakt genom Ottomanska riket, som en gång i tiden omfattade stora delar av Medelhavet och Mellanöstern.
Erdoğan har, likt en mästare i schack, lyckats ha relationer med de flesta aktörer i regionen samtidigt. Turkiets geografiska läge ger dem en särskild möjlighet att utöva makt.
EU sitter i en obekväm sits då Turkiet får betalt för att ta emot flyktingar och hindra dem att komma in i EU. Kritik mot Turkiet har lett till hot om att bryta avtalet.
Erdoğan utsattes för ett kuppförsök 2016. Efter det har Turkiet alltmer blivit ett repressivt och diktatoriskt styrt land med nästan obegränsad presidentmakt. Många oliktänkande har satts i fängelse och kritisk media stängts ned.
Turkiets utrikespolitik är expansiv genom ett målmedvetet biståndsarbete, militär närvaro i flera konflikter och ett flygbolag, Turkish Airlines, som flyger till flest länder i världen. Turkiet har ambitioner att öka sin makt såväl i regionen som på den internationella spelplanen.
Sveriges regering har understrukit vikten av försvaret av mänskliga rättigheter. Nu står vi vid ett vägskäl som är obekvämt, då Turkiet utövar sin makt mot Sverige och andra länder i EU. Det handlar om värderingar och realpolitik. Var går gränsen för vad vi kan acceptera?
Sveriges utrikespolitik svajar. Vi står inför ett NATO-medlemskap villkorat av Turkiet och ett val i höst i vilket många människor med ursprung i regionen kommer tveka att rösta på Socialdemokraterna. Det kan bli en valrörelse i vilken utrikespolitiken kan ställa till det för statsminister Magdalena Andersson, på ett sätt man inte räknat med när drömmen om ett nytt ottomanskt rike vaknat till liv och nått vår politiska vardag.
Aleksander Gabelic är samhällsdebattör.