Hon kom, såg och förlorade. AAK, Annegret Kramp-Karrenbauer, partiordförande i kristdemokratiska CDU, försvarsminister och sedd som Angela Merkels efterträdare, hade rest till Thüringen för att förhindra att Kemmerich i liberala FPD valdes till Ministerpresident av hennes egna partikamrater och med stöd från AfD. Det parti som samlar högerextrema väljare, många nazistanstuckna.
Det som inträffade var att CDU-medlemmarna nonchalerade AKK, och att Kemmerich accepterade att väljas med stödet från AfD och därmed tog ett elefantskutt rakt in i glasbutiken. Från Afrika hörde förbundskansler Merkel av sig och förklarade att det som skett var fullkomligt omöjligt att tolerera. Redan nästa dag avgick Kemmerich. Värre var att AKK såg sig tvungen att avgå som ledare för CDU och meddela att hon inte längre kunde efterträda Merkel som förbundskansler.
Hon har inte sedan hon valdes till partiledare lyckats befästa sin position och många är nog de som väntat på sin chans att undergräva hennes möjligheter att bli kansler. Genom oförmågan att tala förstånd med partikamraterna i Thüringen blottade hon strupen och blev ett lovligt byte. Det var bara hanvargar som vädrade blod och ylade. Av dem bör man nog ha koll på Marcus Söder från Bayern.
Det förväntade odramatiska maktövertagandet vid Merkels avgång kan nu bli hela havet stormar. Partierna på ytterkanterna växer i östra Tyskland, dels Die Linke som har alla sina rötter i det gamla östtyska kommunistpartiet och dels AfD med sin tydligt bruna kulör. Detta fortsätter att underblåsa motsättningarna mellan de västra och östra landsdelarna.
Dessutom är frågan hur länge ett krympande socialdemokratiskt parti (SPD) klarar av att stanna kvar i koalitionsregeringen med CDU. I stället seglar de Gröna nu upp som en verklig maktfaktor, nu långt större än SPD. Inom CDU finns det strömningar som vill åter till en mer konservativ politik och alltså närma sig sitt bayerska systerparti CSU. Sannolikt är Tyskland på väg in i ett skede med regeringsförhandlingar liknande dem som blivit vanliga i flera europeiska länder, bland andra i vårt eget.
Detta sker i så fall i en tid då Tyskland borde stå starkt och ta ett ökat ansvar för Europas säkerhet ekonomiskt, politiskt och militärt. Merkel hinner nu knappast städa bordet före sin avgång och lämna över i god ordning. Man kan betvivla att Tysklands satsningar på sitt försvar fortsätter om De Gröna får ett större inflytande.
Så det är dags att vi själva tar oss i kragen och ökar takten i våra försvarsansträngningar