Ett av de stora problemen i dagens Sverige är bristen på bostäder. Nyanlända är närmast chanslösa på bostadsmarknaden. Den ekonomiska utvecklingen bromsas när företag inte kan rekrytera kvalificerad arbetskraft på grund av bostadsbristen. Unga som vill flytta hemifrån tvingas bo kvar hos sina föräldrar långt upp i tjugoårsåldern.
Enligt Boverket skulle vi behöva 70 000 bostäder per år de närmaste sju åren. Det är långt ifrån vad som byggs. Märkligt nog står bostadsbyggandet lågt på partiernas prioriteringslistor inför valet. Det kan bero på att frågan inte är så ideologiskt laddad, utan mer handlar om praktiska åtgärder.
För drygt 50 år sedan, 1966, gjorde Tage Erlander sitt näst sista val. Erlander gjorde katastrofalt bort sig genom att på frågan om vad ett ungt bostadslöst par skulle göra svarade att de fick ställa sig i bostadskön (och i praktiken vänta mer än tio år). Valet ledde till miljonprogrammet. Idag har vi en lika stor bostadskris – dock utan radikala åtgärdsförslag från de politiska partierna.
Sverige bygger dyrast i Europa, det visar EU:s statistikkontor EuroStat. När jag för några år sedan, tillsammans med Göran Persson och Agneta Dreber, under ett år arbetade i Nybyggarkommissionen kom vi fram till att den låga konkurrensen driver upp priserna. Sverige har kommunala byggnormer. Det gör att grannkommuner kan har olika regler. Utländska företag drar sig för att ge sig in i den komplicerade lokala byråkratin.
Det kan ta tio år från markanvisning till färdigt hus. Småföretag har svårt att ligga ute med pengar så länge. Detta innebär att konkurrensen är låg. Vi har i praktiken oligopol på byggmarknaden. Om vi med nationella byggregler skapar en enda marknad av hela Sverige skulle konkurrensen öka och priserna drivas ner.
Att företagen måste ligga ute med pengar länge gör att de hellre bygger bostadsrätter än hyresfastigheter. Företaget ByggVesta, grundat i Linköping, har genom att gå samman med ett försäkringsbolag skapat en långsiktighet som gör att man kan bygga hyresrätter och studentbostäder. Det är dock sällsynt.
Rörligheten på den svenska bostadsmarknaden är mycket låg. Till stor del beror det på utformningen av realisationsvinstbeskattningen. Den som bor i villa och på äldre dar vill sälja den och flytta till en mindre bostadsrätt kan ofta konstatera att det medför en betydande kostnad. Att minska reaskatten vid bostadsbyte skulle öka rörligheten.
Skatterna gynnar också bostadsrätter och inte hyresrätter. Skatten på hyresrätter blir genom momsen, ränteavdragen för köparna och avsaknaden av ROT-avdrag högre än för bostadsrätter. Märkligt nog är de senaste åtgärderna på bostadsområdet sådana som begränsar byggandet. Införandet av amorteringstvång har gjort att färre kan efterfråga bostadsrätter och småhus. Därmed minskar byggandet.
Regeringen har också aviserat att den kommer med förslag om att ta bort rätten för företag att dra av för lån. Oppositionen har inte höjt rösten mot detta. Effekten blir att kapitalintensiva verksamheter blir långt mindre attraktiva. Och just byggande kräver lån. Dels kommer det att minska byggandet, dels att byggföretag får incitament att snabbt betala tillbaka lån. Då bygger man bostadsrätter i stället för hyresrätter.