Sverige har haft fred i över 200 år vilket är få länder förunnat. Det har präglat oss hur vårt land styrs och leds. Historien har betydelse för hur Sverige hanterar pandemin i en jämförelse med våra nordiska grannar.
I vår grundlag står det ”Regeringen styr riket”, genom 290 kommuner, 21 regioner och självständiga myndigheter. Sveriges decentraliserade statsförvaltning har prövats under pandemin och blottlagt svagheter. Vid krig eller krigsfara kan regeringen besluta om ”höjd beredskap” och använda speciallagar som ger omfattande befogenheter. Men någon motsvarighet finns inte vid civila kriser.
I pandemins inledning hastade regeringen fram en temporär krislag med nya befogenheter för att enklare kunna fatta nödvändiga beslut. Sådana lösningar blir sällan bra. Lagen användes aldrig. Regeringen vill nu ha en särskild pandemilag. Det är välkommet. Men med detta följer också att lagen måste vara genomtänkt och tydlig i vem som har ansvar för utförandet av de beslut som fattas.
Det har varit plågsamt under krisen att lyssna på hur både politiker och myndighetspersoner hänvisar och skyller på varandra om vem som har ansvaret för hälsovården, äldreomsorgen, tillgången av skyddsmaterial och testningen av covid-19. Medborgarna förväntar sig mer än käbbel och osämja om frågor som i vissa fall för enskilda handlar om liv och död. Det ökar misstron mot det offentliga och vårt demokratiska system.
Den i somras utsedda Coronakommissionen ska utvärdera vår krisorganisation och komma med förslag på åtgärder. De har ett stort ansvar. Risken finns att de välrenommerade ledamöterna alltför mycket utgår från en förvaltning som i praktiken inte är anpassad för att klara kriser. Ett annat problem i kommissionen är avsaknaden av kompetens och erfarenheter från utförare och brukare.
Ingen modell är bra om den inte fungerar i praktiken eller om det inte finns någon som har det yttersta beslutsmandatet över alla. Vi har ett avvecklat totalförsvar och inget samlat civilt försvar. Vi har istället en myndighet för samhällsskydd och beredskap, MSB som saknar makt att samordna i kriser.
Vår självbild är att vi kan samarbeta och delegerar bra - vi som folk är lagspelare och våra myndigheter samverkar som en väloljad tandemcykel. Sanningen är dessvärre inte så vacker. Den förestående massvaccineringen blir en stor utmaning, inte minst logistiskt, som även kan bli en katalysator för en verklig omprövning av vår samhällsmodell och dess förmåga att värna oss enskilda medborgare i framtida kriser.