Det är alltid en fröjd att lyssna till vår underbara borgmästare Lars Vikinge. Han är klok, han är vacker, han är stark. Faktum är att borgmästare Vikinge är världens mest intelligenta människa och det är hans förtjänst att Linköping blivit världens mest framgångsrika stad. Nej, jag är inte onykter, men så där skulle jag, chefredaktören på den lokala tidningen, tala om vår borgmästare och vår stad om vi inte hade vår starka demokrati.
Så inledde jag mitt tal om demokrati och pressfrihet på den minnesstund som hölls i måndags, på Förintelsens minnesdag, på Raoul Wallenbergs plats i Linköping.
Här, i landet med världens tredje starkaste pressfrihet, framkallar sådana ord skratt.
I många andra länder är regimvänliga journalister en självklar del av statsskicket.
En titt på kartan här intill visar, med sorglig tydlighet, hur ovanlig vår svenska pressfrihet är.
Här granskar vi på Corren, den fria pressen, de styrande politikerna varje dag. Vi läser deras protokoll, vi följer deras möten och vi granskar deras beslut. Dessutom låter vi medborgarna skriva vad de tycker om stadens styre på vår insändarsida varje dag.
Så stark är den svenska pressfriheten.
Reportrar utan gränsers karta visar också hur skör den är.
Pressfriheten måste, precis som demokratin, värnas varje dag.
Du som läser detta är med stor sannolikhet Correnprenumerant och just det, att prenumerera på något eller några av Sveriges fria medier, är det bästa sättet att värna pressfriheten. Så sträck på dig, kära prenumerant, du gör en viktig insats för demokratin och pressfriheten.
Det är tack vare dig som Correns 182 000 läsare idag kan läsa om bristerna i Linköpings kommuns ekonomihantering. Och det är tack vare dig vi idag också kan rapportera om hur socialtjänsten i Åtvidaberg under tre år lade över 100 avvikelser i en mapp utan att utreda dem.
Utan fri press, utan journalister som följer det kommunala arbetet, så hade de nyheterna stannat i de ansvariga chefernas mejl.
Den starkaste delen i vår pressfrihet är meddelarfriheten. Den innebär att alla människor har rätt att ta kontakt med massmedia, en journalist eller en författare för att lämna uppgifter för publicering. Det är bara i undantagsfall, exempelvis vid så kallade kvalificerade tystnadsplikter och om man gör sig skyldig till brott mot rikets säkerhet, som meddelarfriheten inte gäller.
Det är lagvidrigt att, som Nyköpings kommun ertappades med förra veckan, skriva in följande i avtalet med alla anställda inom skola och förskola:
”Inom skolverksamheten gäller inte den så kallade meddelarfriheten som gäller i många andra sammanhang. Det är därför förbjudet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till tidningar, radio och TV.”
De ansvariga i Nyköpings kommun har sedan Sörmlands Nyheters avslöjande bett alla anställda om ursäkt.
Senaste året har Kina seglat upp som en stark motståndare till den svenska pressfriheten. Flera redaktioner runt om i Sverige vittnar om kinesiska påtryckningar kring publiceringar som inte fallit den kinesiska regimen i smaken.
Ansvariga utgivare för flera av de största svenska medierna skrev i veckan en gemensam skrivelse där man uppmanade Sverige att lyfta frågan till EU-nivå och där protestera gemensamt.
Publicisterna skrev bland annat:
"Gång på gång har Kinas ambassadör Gui Congyou försökt underminera den i Sverige grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheten med falska påståenden och hot. Publiceringar har kritiserats, medieföretag har anklagats för att vara partiska och enskilda journalister har pekats ut."
Ambassadören Gui Congyou porträtterades av Svenska Dagbladet i veckan, oerhört läsvärt, och sa då:
– Att säga att Kina är ett hot mot Sverige, som vissa svenska personer gör, de här personerna kanske har för höga tankar om sig själva. Kina vill inte hota Sverige, faktiskt är Sverige inte viktigt nog för Kina att hota.
Där Sverige är trea på Reportrar utan gränsers lista över pressfriheten i världen är Kina på plats 177 av de 180 som bedöms.
Fredrik Fällman, docent i sinologi och lektor i kinesiska vid Göteborgs universitet, säger i SvD-reportaget att Sverige är ett testland för Kina.
– Frågan de kinesiska ledarna ställer sig är: hur kan vi få Sverige att anamma vår världsbild? Det handlar om propaganda, inte om vad som är sant eller falskt, säger han.
Jag skriver det igen: Pressfriheten måste värnas varje dag.