När jag var 9 år fick min mamma Elisabeth, som var tecknare, ett nytt uppdrag: Att illustrera den nya utgåvan av Martha Sandwall-Bergströms Kulla-Gullaböcker från 40-talet.
Jag kunde duga som modell fast jag hade spikrakt, kort hår. I alla fall till de första fyra delarna då Gulla är barn. På med brorsans murarskjorta och mammas sjalett, sen sitta alldeles stilla på golvet i ritrummet. Mammas varma, bruna ögon mot mig, blyertspennan mot papperet, skiss, skiss, snabbt, snabbt.
Snart kunde jag springa ut och leka igen. Där slutar mitt liv som Kulla-Gulla. Böckerna var jag redan trött på, så mycket som mamma våndades och höll på inför alla uppdrag. När jag sen läste dem först i 30-årsåldern blev jag förvånad över hur bra de var!
Nu 35 år senare har jag läst om dem. Allihop, från pärm till pärm. De tre första delarna ges nu ut igen av Bonnien Carlsen, med mammas teckningar och äntligen bra tryck. Hon skulle varit så glad. Den första Kulla-Gullaboken kom ut 1945 och fick bra kritik, liksom tvåan. I följande delar uppdagas att fattighjonet Gulla är oäkta dotter till patron och hon flyttar in på herrgården, det förekommer en stilig, ung kornett och det blir romantik.
Usch och fy. Kritiken är hård, ”flickboksdebatten” rasar och Kulla-Gulla får stå som exempel på förljugen smörja. Eva von Zweigbergk i DN tycker att de förenar ”den moderna statarromanens slaskhinksrealism med alltför stora doser av//tarvliga tyska pensionsintriger”.
Martha Sandwall-Bergström flydde utomlands, till Spanien där hon drev en apelsinodling och skrev fler fina ungdomsromaner (och där klimatet var vänligare mot hennes funktionsnedsatta dotter och sjuke make). Nå, är böckerna jolmigt trams? Nej! De är politiskt sprängstoff.
Huvudtemat är klasskillnaderna i det tidiga 1900-talets Sverige. Utsugningen av torparna och arbetarna. Smutsen, våldet och svälten i relief mot de fina fröknarnas vita kjolar. De strukturella orsakerna, Gulla inser att extra matkorgar inget hjälper på sikt. Samhällsförändring måste ske. Det ni!
Dessutom finns undertemat funktionsnedsättning med prostens lilla undangömda dotter som med musik lockas ut ur sin kapsel av skam. Och temat med de alternativa familjerna, inte bara mamma-pappa-barn inte. Till det kommer Gullas feministiska ilska när hon vägrar att tiga still och bara vara vacker.
Såklart är dessa historiska ungdomsromaner skrivna med schvung och lite socker i botten, de skulle ju läsas också! Men se till historielektionen och alla moralisk-politiska dilemman som behandlas på vägen. Lysande!