Valmanifesten innehåller få konkreta ställningstaganden eller förslag när det gäller EU:s framtid, och frågor som gäller det europeiska samarbetet prioriteras lågt i valkampanjerna.
Angela Merkel har otvivelaktigt varit Europas ledande gestalt, men snarare förknippats med krishantering än med visioner. Det tyska ledarskapet har mer handlat om att få ihop kompromisser än om att staka ut en tydlig riktning.
Förmågan att klara kriser har också skapat respekt bland Europas medborgare. I en opinionsundersökning som tankesmedjan European Council on Foreign Relations har låtit göra, uppger 41 procent av de tillfrågade européerna att de skulle vilja se Merkel som EU:s president om en sådan post fanns. Bara 14 procent föredrar Emmanuel Macron.
Att inriktningen på kompromisser och krishantering har fungerat under Merkels tid innebär dock inte att den kommer att fungera för hennes efterträdare. ”Tysklands framgång beror huvudsakligen på faktorer som inte är hållbara och på omständigheter som nu tillhör det förgångna”, skriver Piotr Buras och Jana Puglierin vid European Council on Foreign Relations.
Både när det gäller vilka grundläggande värderingar som ska gälla inom EU och när det gäller att hävda EU:s intressen i en värld präglad av konkurrens mellan stormakter krävs mer än kompromisser, menar Buras och Puglierin. Det räcker inte med att hålla ihop EU, det gäller också att försvara den europeiska modell som nu utmanas både inifrån – genom medlemsländer som rör sig bort från rättsstatens principer – och utifrån. ”Många av de mest akuta utmaningar som EU står inför är omöjliga att hantera med Merkelmetoden”, skriver de.
Den tyska valrörelsen har inte lagt någon optimal grund för ett skifte till någon annan metod. De två toppkandidaterna till att efterträda Merkel, kristdemokraten Armin Laschet och socialdemokraten Olaf Scholz, har båda en pragmatisk snarare än visionär framtoning. Bådas anspråk på ämbetet grundar sig på kompetent utförande av tidigare uppdrag snarare än på idéer för framtiden.
Valrörelsen har inte lett fram till något starkt mandat att driva förändringsarbete på europeisk nivå. Och som opinionsmätningarna ser ut, kommer svåra koalitionsförhandlingar att ta vid efter valet. Tyskland kommer att få en kansler – men om Europa får en ny ledare är en annan fråga.