De tidigare krisdrabbade socialdemokraterna SPD har gått om och blivit största parti. I ett så spektakulärt dåligt läge är det naturligt att det infinner sig tvivel på om partiet verkligen valde rätt person som kandidat till att bli Merkels efterträdare på förbundskanslerposten. Armin Laschet som skulle leda partiet till framgång har istället blivit ett sänke. En majoritet av väljarna föredrar SPD:s kandidat Olaf Scholz. Bara 18 procent säger sig vilja se Laschet som kansler.
Om denna sinnesstämning håller i sig till valdagen är dock en annan fråga. Det är slående hur föränderligt det tyska politiska landskapet har blivit.
Så sent som i maj var det miljöpartiet Die Grünen som utmanade kristdemokraterna om att vara största partierna, och rentav gick förbi. Från toppnoteringen på 26 procent har nu Die Grünen på några månader fallit tillbaka till omkring 17, ett tapp som är mer dramatiskt än vad kristdemokraterna har upplevt.
Stödet för socialdemokraterna har på omvänt sätt ökat kraftigt. Sedan slutet av juli har SPD vuxit med nästan tio procentenheter i mätningarna. De snabba upp- och nedgångarna tyder på att de åsikts- och identitetsmässiga skillnaderna mellan de tre stora partierna i breda kretsar uppfattas som försumbara.
Laschet har jämfört med båda konkurrenterna stått för kontinuitet med Merkeleran, med dess typiska försiktighet och fokus på kompetent statsmannaskap snarare än spänning och engagemang. Uppenbarligen är många väljare mer riskbenägna, mer villiga att prova något annat, än så. Kvar står Laschet utan förmåga att mobilisera ens de egna kärnväljarna.
Vissa bedömare menar att detta inte är Laschets eget fel, utan att ansvaret kan spåras till Merkel. Hennes ”systematiska demobilisering” – att hon i så hög grad tömde politiken på konflikter att motståndarna inte hade något att mobilisera emot – var ett framgångsrecept som fungerade under lång tid. ”Men med denna systematik har hon demobiliserat sitt eget parti också”, skriver Jacques Schuster i tidningen Die Welt. Partiet framstår som blodfattigt, idélöst och innehållstomt.
Detta kan leda till att både valet och makten förloras. Att försöka spela säkert visar sig ha varit den mest riskabla strategin.