Det blev en bra jul nere i Ydre. En hel del snö, stort nyttjande av snöslunga och mycket umgänge med barn och barnbarn. Sommarens skräckupplevelse var när det skulle grävas för installerande av bredband. Grävskopan hade klippt av vår jordvärme utan att det noterades var. Panik givetvis, men tack gode Gud för att människan utrustats med luktsinne. Som forna tiders spritpoliser sniffade vi tillsammans fram var det luktade misstänkt läcka och allt kunde lösas på bästa sätt. I julas bröt vattenpumpen ihop dagen före julafton! Då gäller det att ha stora plastdunkar och en pumpleverantör som levererar på själva julafton.
På tal om leveranser har jag funderat mycket över den oroande utvecklingen med gängkriminalitet och skjutningar. Jag tänker tillbaka på den period i slutet av åttiotalet och första halvan av nittiotalet då jag var rikspolischef. Vi såg utvecklingen mot gängkriminalitet komma och lade fram åtskilliga förslag som att tillåta buggning, anonyma vittnen, straffreduktion för kronvittnen och borttagande av straffrabatter i olika former. Liksom förslag till ett antal förebyggande insatser. Vi fick inget större gehör. Tiden var inte mogen. Integritetsaspekterna ansågs väga tyngre, liksom oron för en förstärkt polismakt, speciellt i centraliserad form. Våra varningar klingade i hög grad ohörda.
Med åren har jag blivit alltmer övertygad om att detta är livets gång. Människor på beslutsnivå har förtvivlat svårt att agera innan kriser påtagligt står för dörren. Ett annat tecken på detta är pandemibekämpningen. Trots alla varningstecken saknades en pandemilagstiftning framtagen i tid. Politiken tog helt enkelt inte luft för att se detta uppenbara hot innan liemannen var på plats.
Om jag återvänder till rättsväsendet tror jag, något cyniskt, att den upplevda hotbilden avgör toleransnivån för de ingrepp vi som medborgare accepterar. Kaskaderna av alla förslag och politiska beslut om hårdare tag tycker jag tydligt visar detta. Det hade dock underlättat om man i tid sett de varningstecken som hopade sig i skyn. När jag gick från polisen från att bli landshövding i Östergötland 1996 var den stora fråga som debatterades inom politiken om en nedskärning av polisens resurser om 500 miljoner kronor var en alltför modest nivå!
När vi får en bättre kontroll på gängbrottsligheten kommer gissningsvis pendeln att svänga. Vår lojalitet mot att tillåta tuffare tag avtar när hotbilden känns mindre akut. Men där är vi långt ifrån ännu. Annorlunda uttryckt – svinhugg går igen.
Björn Eriksson
Ordförande i Riksidrottsförbundet och f.d. landshövding i Östergötland