Det har varit uppfriskande att lyssna på den nya moderatledaren Ulf Kristersson. I sina stämmotal har han slagit an en ton av hopp och framtidstro. Han har visat beredskap till tuffa beslut och prioriteringar, främst ihop med övriga Allianspartier. Allt med grund i klassiska moderata värderingar som flit, företagsamhet och frihet.
Moderaternas arbetsstämma nyligen öppnade också för viktiga liberaliseringar på områden som var no go-zoner under Reinfeldt och Borg. Framför allt ökade möjligheter att kringgå LAS och friare hyressättning i storstäderna, så att fler kan komma in på arbets- och bostadsmarknaden. Statliga företag ska säljas, det ska sättas bidragstak och myndigheterna ska bli färre. Marknadsekonomi och gnetande med skattemedel tycks ha kommit till heders igen.
Som vi har längtat!
Ett problem blev dock uppenbart på samma arbetsstämma. Den moderata friheten och tilltron till människan gäller inte alla. Många ska tvärtom mötas av raka motsatsen till frihet och förtroende. Den som ber om hjälp ska kriminaliseras genom ett nationellt tiggeriförbud. Den som befinner sig här utan rätt resedokument ska i ökad utsträckning låsas in i så kallade förvar, och även straffas hårdare juridiskt.
Varken frågan om tiggare från andra EU-länder, som inte sällan skräpar ner och tar över egendom och med en social problematik som borde vara ett annat lands ansvar, eller asylsökande som fått avslag, är enkel. Moderaterna ska ha heder för att ha tagit sig an frågorna och de större förslagen på asylområdet förtjänar att diskuteras och bemötas seriöst.
Men när stora kategorier fredliga människor i allt högre utsträckning kriminaliseras och ska jagas av polis har man helt enkelt hamnat snett.
Sak samma med boende i brottsutsatta förorter. De ska i ökad utsträckning kameraövervakas (smaka på den orwellska termen ”trygghetskameror”) trots att evidens saknas för sådan att sådan resurskrävande övervakning faktiskt minskar den sortens brottslighet. Ingen har väl heller missat att hela 20 moderata riksdagsledamöter motionerat om att sätta in militär i samma brottsutsatta förorter, vilket militärer varken är tränade, utrustade eller tillgängliga för.
Medborgarskap ska kunna återkallas om det uppdagas att personen lämnat falska uppgifter för att få det. Återigen går det att förstå problemet, men ska ett administrativt beslut verkligen kunna göra människor som kan ha bott här i decennier rättslösa?
Moderaterna tvivlar alltså på fattiga, invandrade och boende i fel förorter. Inte heller det uppväxande släktet tycks vara pålitligt. De ska därför betygsättas i ordning och uppförande och kunna tvångsrekryteras till militärtjänstgöring.
Sammantaget bildas ett mönster som är för tydligt för att ignoreras. Moderaterna tycks främst värna friheten för moderata väljare. Alltför många andra ska i moderaternas Sverige kommenderas, styras, övervakas, jagas, låsas in eller sparkas ut. Det är inte en vision om ett fritt Sverige, utan om en gated community för de bättre bemedlade. En skön ny värld där polisen gått från rättsvårdande myndighet till trivselvärd med främsta syfte att hålla allt och alla som inte passar in på behörigt avstånd.