Boken är ett försvar för tanken att varje människa har en naturlig rätt att få sin frihet respekterad, såväl yttrande- och trosfrihet som ekonomisk frihet att handla och bedriva affärer.
Paine förmår som få andra tänkare formulera hur vi som människor förenas av upptäckarglädje och handelsutbyte och vilken känsla av gemenskap det ligger i tanken att vi var och en är jämlikar i vår rätt till frihet.
Boken blev enormt populär och tros under Paines livstid ha sålts i omkring en miljon exemplar.
Den spreds i breda folklager och höglästes i gruvor och på tavernor. Överhet och intellektuella rynkade inte sällan på näsan åt budskapet och än mer åt att det formulerades så enkelt och tydligt att minsta bonddräng kunde begripa det.
Det här är en konflikt som lever än idag. Något med tanken på människors jämlika rätt till frihet tycks oemotståndligt lockande, vilket gjorde både Robert Nozicks akademiska "Anarki, stat och utopi" och Ayn Rands roman "Och världen skälvde" till oväntade och ihållande bästsäljare.
Samtidigt har näsrynkare i alla partier, särskilt bland intellektuella, i alla tider avfärdat tanken att människor som jämlikar ska skyddas till liv, frihet och egendom av rättigheter som begränsar vad makthavaren får göra. Så simpelt och förenklat kan väl inte ett samhälle styras?
Fortfarande drygt 200 år senare har vi inte lyckats få de intellektuella att begripa att just enkelheten i tanken att människor är födda till jämlik frihet är en del av dess genialitet. Det är vanligt folks medvetenhet om att de är fria och har samma rätt som andra att säga sin mening, utöva sin tro, starta företag eller välja vad och vem de vill handla med som gör det möjligt att hävda denna rätt gentemot stat och överhet.
Som ekonomen Deirdre McCloskey nyligen visat i sina tre volymer om borgerlighetens dygder var det den alltmer spridda föreställningen om människor som fria och värda respekt som låg till grund för den lavin av innovationer och nya affärsidéer som byggt upp den moderna världens välstånd.
Sist men inte minst har näsrynkarna lyckats förtala rättighetsliberalismen som ”ideologisk” och ”dogmatisk” i motsats till deras egen utilitarism som brukar beskrivas som intellektuellt öppen, resonerande och fin.
Näsrynkaren som konsulterat sitt förnuft och gjort sin förfinade avvägning konstaterar sedan: Det här är bra för dig. En försäkran uppifrån och ner, för säkerhets skull understött av politikens mer eller mindre tvingande medel.
Rättighetsliberalen säger istället: Oavsett om det här är bra för dig eller inte, så är det både din rätt och ditt ansvar att göra din egen bedömning. Är du intresserad av vad jag tror så svarar jag gärna på det också.
Alltför få noterar att det är den förstnämnda hållningen som låser människor i underordning relativt en överhet som anser sig veta bättre hur de ska leva sina liv.
Den sistnämnda hållningen låser bara politiska makthavare, men är grunden för pluralism, frihet och diskussion mellan jämlikar.
Thomas Paine var före sin tid i att konstatera detta, utvecklingen sedan dess har visat att försvaret av människors okränkbara rätt till frihet var både avvägt och förnuftigt.