Regeringens senaste förslag om nya rökförbud, bland annat på uteserveringar, har med rätta kritiserats för att göra nöjeslivet ännu lite gråare och tråkigare. Det verkligt otäcka är dock hur förbuden motiveras.
Länge låtsades tobakens fiender att de ville något annat än att jävlas med människor som röker och som trots allt är vuxna människor med rätt att fatta egna, också hälsofarliga, beslut. Det handlade, sade tobakshatarna, om att skydda andras hälsa. Passiv rökning är förvisso en mätbar hälsorisk; låt vara inte särskilt skrämmande ens bland makar som levt ihop med rökare under samma tak hela livet, men den fick duga.
Hyckleriet har alltid varit uppenbart. Få som slogs för att rökningen på krogar och restauranger skulle förbjudas av hänsyn till personalen, har därefter lyft ett finger för restauranganställdas arbetsvillkor eller andra arbetsmiljöfrågor. Men så länge tobakshatarna åtminstone låtsades att deras förslag handlade om att skydda andras hälsa innebar det ändå en viss återhållsamhet.
Några sådana resonemang finns inte till stöd för de nya förbuden. Ingen kan seriöst prata om hälsorisker för andra av att någon drar ett bloss på en uteservering.
Än mindre så förstås för den vattenånga som är restprodukten från så kallade e-cigaretter, som också de ska förbjudas enligt regeringens förslag. Både inne och ute.
Sverige är alltså på väg att förbjuda människor att andas ut vattenånga!
Hur kan man rättfärdiga ett så långtgående förslag? ”Vi behöver avnormalisera tobaksbruk i det offentliga rummet”, säger socialminister Annika Strandhäll. Avnormalisera!? Detta är alltså det statliga mandatet, anledningen att rulla ut våldsmonopolets fulla kraft. Det handlar inte om vetenskap. Det handlar inte ens om minimala hälsorisker. Det handlar om ren morallagstiftning. Om att inte behöva se människor göra något man inte tycker om.
Vi behöver snarare avnormalisera maktmissbruk i det offentliga rummet.
Regeringens resonemang är helt enkelt: ”Beteenden vi inte tycker om förbjuder vi. Människor som inte passar in ska inte finnas på offentlig plats.” Allt för att kunna införa några ytterligare förbud mot något så genomreglerat som rökning.
Det är otroligt naivt. Vad ska regeringen invända om andra mobbare vill använda lagar och polis för att jaga andra misshagliga grupper från offentlig plats, för att ”avnormalisera” deras förmodat skadliga inflytande på andra – låt säga människor som är fattiga eller ger uttryck för sin religiösa tro eller sin politiska uppfattning?
Eller så är det vidgade mandatet för nya förbud rentav syftet. Tänk om socialdemokratin detta valår, som redan går i brutalitetens och restriktionernas tecken, vill kunna gå fler självrättfärdiga majoriteter till mötes med nya populära förbudslagar.
I så fall bevittnar vi i denna stund hur makten kastar masken och helt struntar i liberala petitesser som minoritetsskydd, tolerans för olikheter och varje människas värdighet och rättigheter. Först kom de efter rökarna, eftersom de visste att få skulle bry sig.
Men med utomhusröken som ridå sätts grundläggande värden i brand.