I stort sett varje dag läser vi hur företag ”skriker” efter rätt kompetens. Varningarna duggar allt tätare. ”Vi har sett en tydlig trend av kompetensbrist under en längre period men nu har ökningen dragit iväg rejält. Läget är mycket allvarligt i alla branscher”, beskrev Carina Lindfelt, chef för arbetsmarknadsavdelningen på Svenskt Näringsliv (SVT 13/3). Skriken börjar övergå i paniklarm.
Sju av tio företag har svårt att anställa personal, och vart tredje uppger att problemet förhindrat en planerad expansion av verksamheten. Trots bristen på arbetskraft, är den svenska arbetslösheten på 6,8 procent inte rekordlåg på något vis.
Vår region är inget undantag. I Östergötland är arbetslösheten 7,9 procent. Samtidigt anger Östsvenska Handelskammarens medlemsföretag ”bristen på kompetens” som det allra största tillväxthindret och den viktigaste näringspolitiska frågan.
Så arbetstagarens marknad råder. Trots det attraherar garantier om jobb inte tillräckligt många ungdomar. ”Alla vill bli influencers nu för tiden”, suckas det. Så är det förstås inte.
Men faktum är att utbildningarna inom industri-, bygg-, teknik- och IT, där behoven är allra störst, har svårt att locka till sig elever. Trots löften om lysande framtidsutsikter. Hundramiljonersfrågan är med andra ord: hur ska vi få människor att utbilda sig rätt, när friheten att välja är obestridlig?
Det finns faktiskt idéer kring detta. Gällande det fria valet, motsäger sig få att viss ”gallring” måste ske via exempelvis betyg eller intagningsprov. Därtill bör läggas en större anpassning till arbetsmarknaden, så att antalet utbildningsplatser följer arbetskraftsbehovet bättre. Såsom en utbyggd yrkeshögskola för bristkompetens – 9 av 10 går i dag direkt ut i jobb efter avslutad YH-utbildning.
Och – viktigt att poängtera för kidsen (och deras föräldrar): det är en myt att man måste läsa på universitet för att göra karriär eller tjäna pengar.
För att platserna ska fyllas behöver kopplingen mellan utbildning och arbetsmarknad bli starkare. Näringslivet måste bli mer närvarande i elevernas vardag och erbjuda praktik, sommarjobb och kanske till och med jobbgaranti. Skolorna och utbildningskontoren i sin tur måste stötta med företagsam och professionell studievägledning, så att elever får råd – inte bara information – om sina möjligheter.
Sedan är det rena vansinnet att tusentals utrikesfödda ingenjörer i Sverige jobbar som taxichaufförer eller vaktmästare, samtidigt som näringslivet skriker halsarna hesa efter deras kompetens. Ett nationellt snabbvalideringssystem kombinerat med obligatoriska, flexibla svenskastudier som möjliggör arbete under tiden, skulle kunna höja anställningsbarheten inom deras rätta profession.
Vi kan inte låta bristen på kompetens hämma vårt lands tillväxt. Det har vi inte råd med, vare sig på individ-, företags- eller samhällsnivå.
Skriken måste dämpas, och det finns saker att göra – nu kavlar vi upp ärmarna och sätter igång.