– Nu ser vi vilka stordåd vi fyra partier klarar av bara vi samarbetar.
Det var budskapet från Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar när förändringen av pensionerna klubbades igenom av S, V, C och MP i riksdagen härom veckan.
Det här ”samarbetet” har sin grund i Vänsterpartiets krav för att de skulle släppa fram Magdalena Andersson som statsminister i höstas. Fram tills dess har Socialdemokraterna värnat Pensionsgruppens arbete, liksom värdet av att pensionerna finansierar sig själva för att inte urholkas i framtiden. Men nu blev alltså statsministerposten och samarbetet med Vänsterpartiet viktigare.
Förslaget har processats fram och tillbaka och där har inte minst Centerpartiet haft en avvikande uppfattning och ville helst se en annan lösning. Men även de vek sig slutligen för de populistiska kraven på höjda pensioner. En populism som även oppositionen gjort sig medskyldig till, då de inte förmått sig vara passiva utan deltagit i överbudspolitiken efter vänsterns initiativ.
I sak är utvecklingen ytterst problematisk. Det saknas inte förslag på hur man kan förbättra pensionerna.
En förutsättning för att pensionerna inte ska urholkas och bli allt lägre på sikt är att systemet är självfinansierande och att det finns en koppling mellan pension och arbete. Utan denna koppling kommer pensionernas storlek att börja erodera. Direkt, genom att allt mindre av utbetalningen är pension och alltmer rena bidrag, och indirekt genom allt sämre samhällsekonomi som genererar mindre pengar till pensionerna.
Nu har regeringen påbörjat processen att ta pengar från våra barns pensioner för att betala till nuvarande pensionärer. Man tar från en relativt fattig generation och ger till en tämligen välbärgad.
Det tragiska är att det råder stor enighet om det skadliga i den här utvecklingen. Inte bara berörda myndigheter utan även fackförbund och pensionärsorganisationer är kritiska.
Men i stället för att information om de skadliga effekterna på pensionerna når väljarna diskuteras främst kortsiktiga plånbokseffekter för dagens pensionärer.
Att Vänsterpartiet inte vill erkänna värdet av pensionsgruppen och att pensionssystemet är självförsörjande är en sak. Att resten av vänsterblocket hänger på är en annan.
Det går alltså att ifrågasätta vänsterledarens ord om samarbete och stordåd. Men samtidigt finns skäl att ta henne på orden. Om pensionspopulism som hotar framtida pensioner är ett stordåd från vänsterblocket vet vi hur nästa mandatperiod under deras ledning kommer se ut.
Jakob Styrenius är ledarskribent på Västerviks-Tidningen.