Det blev en intressant debatt om yttrandefriheten och sociala mediers makt när Donald Trump stängdes av från Twitter, under 12 timmar i samband med att Kapitolium invaderades av huliganer i början på januari.
Åsikterna om huruvida det var rätt att stänga av Donald Trump varierade. Däremot tycks de flesta vara överens om att den maktkoncentration som exempelvis Facebook och Twitter innebär är ett problem. Inte minst för att det ger få människor stora möjligheter att påverka större politiska skeenden.
I dessa dagar är tio år sedan grönsakshandlaren Mohamed Bouazizi tände eld på sig själv utanför en myndighetsbyggnad i staden Sidi Bouzid i Tunisien. Därmed inleddes det som kom att kallas för den ”arabiska våren”. Bland mycket annat som utmärker den perioden är betydelsen sociala medier har haft för hur det utvecklades. Facebook-grupper mobiliserade demonstranter mot diktaturer i en omfattning som tidigare inte varit möjlig och filmer på myndigheters övergrepp kunde spridas snabbt till många.
Men det var samma plattformar som användes för att uppmuntrar ungdomar att anknyta till IS mördarorganisation eller för att sprida filmen som visar hur Gaddafi utanför staden Sirt drogs ut från ett avloppsrör i betong för att släpas iväg och avrättas.
Kontrollen över sociala medier innebär alltså stor makt. Den som kontrollerar flödet på Twitter, YouTube eller på Facebook kan mycket väl styra eller påverka politiska skeenden. Men valet av flöde eller innehåll ska också öka plattformarnas attraktionskraft och med det också intäkterna. Ty när allt kommer omkring är det kommersiell verksamhet det är frågan om.
Upplysningsfilosofen Montesquieu (1689 – 1755) är en av dem som påpekade betydelsen av att makt delades för att förhindra förtryck eller maktmissbruk. Idén utvecklades i en tid då den maktfullkomlighet som ifrågasattes såg annorlunda ut än vad den kan göra idag. Då handlade det framförallt om statens makt, vilket det gör även i dag i vissa fall.
Men idag har de som äger sociala medier makten att styra staters skeende och utveckling. De kan enkelt påverka interna och globala politiska konflikter. De kan stänga av vem de vill och låta andra yttra sig. De har möjlighet att begränsa yttrandefriheten för röster som de av personliga skäl upplever som misshagliga.
Dilemmat är alltså att förhindra maktkoncentration å ena sidan. Men samtidigt bevara yttrandefriheten å den andra sidan. Hur detta ska göras är långt ifrån självklart. Men maktdelning som princip är alltid en bra utgångspunkt.