Libanons premiärminister Hassan Diab bad nyligen omvärlden att ”rädda den libanesiska befolkningen från döden och avvärja Libanons undergång. En ny rapport från Världsbanken belyser hur Libanons kris verkligen överträffar det mesta. Den jämförs med bland annat den stora depressionen i USA och Greklandskrisen 2009. Libanon placerar sig sannolikt i topp tio och möjligtvis även i topp tre bland kriser sedan 1900. BNP per capita har redan sjunkit snabbare än i Venezuela 1994 och Grekland 2009.
Osäkerheten om exakt hur allvarlig Libanons kris kommer att bli i jämförelse med andra beror på att det är oklart när botten nås. I det positiva alternativ som Världsbanken har räknat med nås botten redan i år. BNP per capita har då minskat med 35 procent sedan 2017, och man tror att det kommer att ta tolv år att återhämta sig. Om botten i stället nås nästa år, efter en ytterligare minskning av BNP per capita och en ännu längre återhämtning till följd, hamnar Libanon på tredje plats efter spanska inbördeskriget.
Det är nog ingen överdrift att detta sammanbrott har skett medan världen har tittat åt annat håll. Den stora explosionen i Beiruts hamn i augusti 2020 blev en påminnelse om hur akut vanstyrt landet är – men sedan dess har coronahanteringen och den egna ekonomiska återhämtningen upptagit mycket av uppmärksamheten i omvärlden.
Till saken hör också det fruktlösa i att ge stöd till ett politiskt system som har upphört att fungera. Världsbanken påpekar att det inte saknas kunskap om vilka reformer som skulle behöva genomföras, men däremot politiskt samförstånd om att genomföra dem. Det politiska samförstånd som finns i Libanon är av negativ art – ett samförstånd ”till försvar för ett ekonomiskt system som har gått i bankrutt”. Det är ett system där hälften av befolkningen idag är fattiga, men som har gynnat och fortfarande gynnar ett fåtal.
Kan det bli värre? Världsbanken bedömer det. Subventionerna av mat och drivmedel måste avvecklas men det kommer att ytterligare drabba stora delar av befolkningen med ännu högre levnadsomkostnader. Tillgången till el riskerar en ”fullständig kollaps”. Vattenreningen kan upphöra att fungera, med ökad risk för spridning av sjukdomar till följd.
Premiärministern vädjade till omvärldens medkänsla, men Världsbanken pekar på att den negativa utvecklingen även kan få konsekvenser utanför landet. ”Den nationella fragmenteringen kan tillåta infiltration av illasinnade grupper med allvarliga konsekvenser för säkerheten”, varnar Världsbanken. Detta är en risk som inte bör underskattas.