Studentlivet har återvänt till Linköping. I veckan slog kårhusen upp dörrarna. På Linköpings universitets hemsida utlovades det att det skulle bli som före pandemin – med nattklubbar och sittningar.
Att festligheterna runt LiU återupptas är välkommet inte bara för studenterna. Det är i förlängningen viktigt för att få fler unga att utbilda sig.
För trots att allt från politiker till föräldrar har goda argument för skolbänken är det inte säkert att de biter. Den som befinner sig i gränslandet till vuxenvärlden övertygas inte alltid av det strikt rationella. Visst ger en utbildning till ett bristyrke en god grund för framtida inkomster. Visst ger det säkerhet i livet. Men universitetsvärldens hägrande fester och sammanhang kan vara det som verkligen fäller avgörandet.
”Vad som för en rastlös tonåring är mer lockande med tanken på en lång utbildning är att den kan bli en inträdesbiljett till mystik, coola kläder, romantik, sex, dekadens och kulturell tillhörighet”, skrev Linköpingssonen och kulturjournalisten Jan Gradvall träffande i Dagens Industri (4/2).
Särskilt intressant är att Gradvall noterar att ungdomars attraktion till skolvärldens sociala sammanhang inte avtog ens under pandemin. Tvärtom.
När skolor runt om i världen stängde ner drogs isolerade hemmasittare till den nya ungdomskulturen kallad ”dark academia”, som har fått enormt genomslag på sociala medier. Det är en rörelse som hyllar bildning, uråldriga kulturtraditioner och högre lärande. Och det framstår närmast som en utbildningspolitisk dröm – att tonåringar attraheras till skolvärldens sociala sammanhang som i sin tur motiverar hårda studier i klassiska ämnen, som grekiska och latin.
Förlagorna för alla de unga som attraheras av denna subkultur är anrika brittiska och amerikanska prestigeskolor. Som Jan Gradvall konstaterar är miljöerna som hägrar oemotståndliga: ”Anrika lärosäten med tegelhus, grusgångar, knarrande trätrappor, stearinljus, ändlösa bokhyllor och oljemålningar av döda grundare.”
Det är miljöer som vi känner igen från filmer som Döda poeters sällskap och Harry Potter. Eller från ett fåtal gamla skolor. I Linköping går tanken lätt till Katedralskolan. En av landets äldsta gymnasieskolor och vars mäktiga tegelbyggnad i nationalromantisk stil reser sig över staden. En institution som eleverna omsjunger som ”stadens diamant”.
Samtidigt blir det alltmer ovanligt att skolor har just gamla tegelfasader och oljemålningar. De skolor som många tonåringar drömmer om byggs inte längre. I pressgrannen i söder, Barometern-OT, skrev för något år sedan planeringsarkitekten Jonas Hallberg om hur skolorna har gått från att vara smycken i staden till att sakna värdighet.
”Jämför bara de skolpalats som byggdes för hundra år sen med dagens barackskolor. De är skolbyggnadsversionen av slit och släng. De nya skolorna är tänkta att hålla i max 30 år och sedan rivas och ersättas av något annat, ofta något lika kortsiktigt.”, skrev Hallberg. Det är som att den kontinuitet som en skolbyggnad förr skulle utstråla inte längre premieras, detta trots att drömmen om klassiska utbildningspalats uppenbarligen kan skapa en världsomspännande ungdomskultur.
Östergötland verkar inte heller vara ett undantag när det kommer till hur det byggs. Enligt Linköpings kommuns hemsida ska de nya skolor som uppförs vara flexibla i sin utformning. Det ena året ska det kunna vara en förskola, nästa år en mellanstadieskola. Det är som om vuxenvärldens strikt rationella argument – samma som används för att övertyga livstörstande tonåringar att välja bristyrken – formar hur miljöerna ska se ut. Men tänk om det inte motiverar till utbildning och bildning? Tänk i stället om de Linköpingsbor som för över 100 år sedan byggde Katedralskolans läroverksbyggnad på Platensgatan faktiskt visste vad de gjorde, långt före någon ens hört talas om ungdomskulturen dark academia.
För Linköping är också frågan om hur attraktiva skolor fås på plats direkt avgörande för framtiden. På den här ledarsidan citerades, för nästan på dagen två år sedan, medicinteknikföretaget Sectras vd Torbjörn Kronander. Han berättade vad som krävdes för att få företag som Sectra att stanna i Sverige: ”Skolor är viktigt. Skolor på internationell elitnivå med lugna klasser. Det är viktigare än skatterna.” Kronander vittnade samtidigt om hur en tänkbar rekryt nobbat Sectra på grund av Linköpings skolor.
Kanske är det som krävs för att locka arbetskraft och företagsetableringar utbildningspalats. Om inte annat för att få unga att vilja utbilda sig, och drömma.
Edvard Hollertz är östgöte, agronom och ledarskribent i ATL.