Kyrkoval i en annan värld än den politiska

I boken Östgötahistorier (1946) berättas det att när prästen nåddes av budskapet skyndade han sig hem för att meddela nyheten. Glädjestrålande utbrast komministern för sin hustru: ”Den allsmäktige har i sin obegripliga nåd… nej, nej, Hans Majestät har etc.”
På söndag är det kyrkoval och inför det känns historien om Linköpingsprästen som blandar ihop kungen och Gud ganska passande. För det blir ofta en sammanblandning av det världsliga och andliga i kyrkovalet. Frågor som är heta i den allmänna politiska debatten överförs lätt till kyrkovalrörelsen, oavsett dess relevans för Svenska kyrkan.
Kyrkovalet har blivit en arena för allmänpolitisk debatt snarare än ett tillfälle för kristna i Svenska kyrkan att staka ut vägen framåt och välja sina lokala företrädare. Politik och kyrkoliv blandas ihop. Och ett praktexempel på det här är skogspolitikens närvaro i årets kyrkoval.
Detaljfrågan som ibland sägs kunna avgöra valet är hur stort ett hygge ska få vara. Precis som i riksdagen är den stora konfliktfrågan inställningen till trakthyggesbruk. En ny nomineringsgrupp – kyrkans motsvarighet till partier – har till och med bildats för att driva att kyrkan ska gå över till hyggesfritt skogsbruk. Och liknande krav kan höras från både miljöpartister och vänsterpartister i Svenska kyrkan.
Skogsdebatten i kyrkovalet är på många sätt en direkt kopia av de diskussioner som förs i riksdag eller EU, där skogsbrukskritikerna framställer det som relativt oproblematiskt att begränsa brukandet. Men det finns en uppenbar målkonflikt som det tas förvånansvärt lätt på.
Begränsat skogsbruk leder till mindre inkomster från skogen och därmed mindre resurser till annat. I kyrkans fall är det själavården och underhållet av kyrkor som kan bli lidande.
Varför blir då en fråga likt skogsskötsel stor i kyrkovalet? Varför direktöversätts så ofta de vanliga politiska konflikterna till kyrkovalet? En förklaring kan hämtas från Johan Hakelius, tidigare chefredaktör på magasinet Fokus. När han för ett par år sedan sommarpratade i Sveriges Radio lyfte han problemet med att ”år för år ersätter vi alla sfärer med de enda två vi begriper – pengar och politik”. Som jämförelse tog Hakelius den viktorianska tiden i Storbritannien. Viktorianerna byggde en värld med många sfärer – ”pengar och moral, tro och vetande, dygd och synd, fantasi och konvention”.
Att vi inte kan se samhället genom ett enda par glasögon är något som även den moderate tänkaren Hans L Zetterberg har påtalat. Han har delat in samhällslivet i sex olika sfärer, var och en med sin egen logik. Dessa är ekonomi, politik, moral, religion, konst och vetenskap.
Att vi inför kyrkovalet måste begripa kyrkans särart i samhällslivet var även skribenten Sofia Lilly Jönsson inne på i veckan (Aftonbladet 15/9): ”Kyrkan är inte ett twitterkonto, en åsiktsgemenskap, ett politiskt möte. Kyrkan är inte ett museum, en scen, ett socialkontor. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus. Allt annat ska leda till det och ur det.”
Samtidigt är det inte bara en del kyrkopolitiker och världen utanför Svenska kyrkan som lätt sammanblandar kyrkans och politikens sfärer. Det går åt andra hållet också. Svenska kyrkans företrädare rör sig återkommande i den politiska sfären med prästkragen på, inte sällan tas det ställning i infekterade politiska frågor. Migrations- och klimatfrågor är två tydliga exempel.
Vad är det då kyrkovalet borde handla om? Först och främst är det de lokala angelägenheterna som borde vara centrala.
Det finns också en lång rad viktiga frågor för Svenska kyrkan som inte har getts någon större plats i valet. Som den stundande omarbetningen av psalmboken. Eller varför inte den sedan ett par år nya kyrkohandboken, som antogs trots omfattande kritik. En annan uppenbar fråga är medlemstappet som leder till svagare ekonomi och besparingskrav. Hur ska Svenska kyrkan hantera det – färre tjänster eller färre kyrkobyggnader?
Kyrkans centralisering är en annan stor fråga. Svenska kyrkans närvaro har på många platser kraftigt minskat i takt med att prästgårdar, boställen och församlingshem har sålts. Försäljningsbeslut som ofta verkar tas utan att det har gjorts långsiktiga analyser för kyrkan på orten eller att medlemmarna har tillfrågats.
Det är med blicken på det lokala kyrktornet i byn som Svenska kyrkans medlemmar bör rösta. Kyrkovalet är inte heller ett val som andra. Det är ett val i en annan värld än den politiska.