När jag var barn reste vi regelbundet till kusinerna i Västergötland, ungefär 25 mil bort. Resan tog tre timmar och till rutinerna hörde ett stopp på en bensinmack längs vägen. Där tvättade pappa framrutan ren från de döda insekter som krossats mot den, och som nu skymde sikten för honom.
I början av denna sommar packade jag själv bilen och reste med familjen ut i Europa. Vi körde fem hundra mil och en enda gång stannade vi för att tvätta vindrutan. Inte ens då var den täckt av särskilt många insekter.
Redan för tjugo år sedan började bilförare berätta om att mängden insekter på vindrutorna minskade. Forskare följde upp rapporterna och konstaterade att de stämde. En dansk studie jämförde antalet dödade insekter på vindrutan längs samma sträcka år 1997 och 2017, och såg att de sjunkit med 80 procent. En brittisk undersökning kom till liknande resultat.
Bakom denna triviala förändring ligger stora omvälvningar. Världen håller på att förändras. Klimatförändringen är inte en prognos om framtiden utan den pågår redan. Och det är bara en av flera ohållbara trender som just nu förvandlar våra ekosystem i grunden.
För orsaken till att vi slipper tvätta bilrutan var tjugonde mil är vår tids stora insektsdöd. Biologer larmar om en drastisk nedgång av småkryp 40 procent av arterna minskar, enligt en studie. Det får allvarliga konsekvenser för hela ekosystemet. Fåglar och andra djur får mindre mat, och växter svårare att pollinera.
Insektsdöden orsakas främst av ett intensivt jordbruk, med en stor användning av syntetiska gödnings- och bekämpningsmedel. Medlen tar död på småkrypen och monokulturerna utplånar deras boplatser.
Miljön borde vara vår tids stora politiska fråga. Inte bara på grund av klimatförändringarna, utan för att det pågår en rad destruktiva processer som hotar vår framtid: Insekter dör, skogar brinner och härjas av skadedjur, vattendrag blir övergödda, haven fiskas ut och odlingsmarken urlakas.
På kort sikt leder detta till svält, umbäranden och politisk instabilitet på lång sikt kan det handla om mänsklighetens överlevnad. Därför är det besynnerligt att frågorna väcker så lite politiskt engagemang. Inte ens 20 procent av väljarna håller klimat och miljö det som en av de tre viktigaste frågorna inför valet.
De flesta partier talar helst om annat än miljön. Säger de något är det att den gröna tekniken kommer att rädda oss, och att ingen ska behöva göra några uppoffringar. Få med makt våga säga det uppenbara: Att vi måste lägga om kursen och förändra både våra vanor och värderingar.
Miljökriserna kräver omställningar i stort och smått. Visst är det stora frågor, men vi kan inte lägga allt ansvar på EU, FN och internationella avtal. En del miljöfrågor kan vi faktiskt lösa lokalt. När det gäller våra vänner småkrypen så kan politiker reglera användningen av bekämpningsmedel, uppmuntra till regenerativt jordbruk och arbeta för ökad biodiversitet. Stora skogs- och markägare, som till exempel Svenska kyrkan, kan frivilligt gå i denna riktning. Och enskilda kan hålla sig med bin eller åtminstone låta bli att klippa en del av gräsmattan, så att den förvandlas till en inbjudande ängsmark där insekter trivs.
Vi lever i antropocen, människans tidsålder. En era då vi människor blivit så många och så starka att vi präglar naturen i grunden, från minsta insekt till jordens temperatur. Men vår visdom måste växa i takt med vår styrka. Vi kan inte fortsätta att leva på bekostnad av naturen, utan vi måste lära oss att leva i samklang med den.