Det har varit mycket känslor under 2019 och inget tyder på att det kommer bli mindre under 2020. Trenden tycks har kommit för att stanna inte minst för att känslor är mänsklighetens lägsta gemensamma nämnare. Den som talar om känslor når många. Alla känner ju något.
Journalister tycks älska det. Fotboll. Det är mycket känslor på plan. Skidor. Det är starka känslor i spåret. Musik. Det är mycket känslor på scenen. Och så naturligtvis någon som får för sig att göra något obscent för att ge sina känslor eftertryck. Som att visa upp sin feta rumpa för allmänheten exempelvis. Ja, ni känner säkert igen det.
Men det är lång ifrån oproblematiskt. Nej, det är inte fel att tala om sina känslor med sina vänner eller andra som står nära. Och det är varken fel att vara känslig eller ha en fet rumpa.
Men det är fel när människors känslor dominerar samhällsdebatten och opinionen. Ty det innebär att samhället för det första blir mindre civiliserat och istället mer primitivt och förslappat. För det andra riskerar rättsstatens principer att upplevas som ett hinder för rättvisa eller snarare för känslomässig rättvisa.
Förslappning ligger på flera nivåer. Först och främst behöver journalister aldrig på riktigt sätta sig in i ett ämne och plugga på för att ställa de svåra frågorna. För det andra luras människor att tro att om bara känslorna får träda fram så blir allt bra. Men om de som deltar i sångartävlingen Idol exempelvis inte tar kontroll över sina känslor och övar stenhårt från tidig morgon till sen kväll har de inte en chans att ta sig vidare i tävlingen.
Om spelare i ett fotbollslag inte är disciplinerade utan istället springer omkring och känner allt möjligt kommer de förlora varje match. Den som vill vinna en sångartävling eller bli en framgångsrik idrottare måste känna mindre och istället var disciplinerad och jobba hårt. Alla som ger intryck av att det är tvärtom eller att det bara är att följa sina känslor för att lyckas lurar alltså massor av människor.
Rättsstaten undermineras dessutom när känslor tillåts avgöra vem som är kränkt och hur den som kränkt bör straffas. Det faktum att någon känner sig kränkt behöver nämligen inte betyda att den faktiskt har kränkts. Den insikten har lett till att vi har domstolar istället för ett pöbelvälde eller gatans parlament. Det vore en framgång om år 2020 präglades av insikten att känslors intensitet i det offentliga varken avgör ett arguments kvalitet eller bidrar till att civilisera ett samhälle. Snarare är det tvärtom.