Två låneord som börjar på bokstaven i är grundläggande för ett fungerande och blomstrande samhälle. De kan tyckas svårbegripliga och abstrakta och lockar inte väljare, men är för viktiga för att glömmas bort, institutioner och incitament.
Institutioner är en kombination av konkreta saker, normer och beteenden och en hyfsat gemensam uppfattning om hur det ska fungera. Valdagen är en institution; det finns lagar som styr proceduren och rösträkningen, vallokaler förväntas hålla öppna och den som är röstberättigad känner inte sällan en skyldighet – snarare än en rättighet – att rösta.
Flera av våra myndigheter är också att betrakta som institutioner, men vad händer när de inte fungerar som det är tänkt? När den neutrale tjänstemannen som förväntas handlägga ärenden i enlighet med lagstiftning, i stället agerar aktivist för att driva igenom sin personliga agenda med statens eller kommunens makt i ryggen?
Det finns mekanismer för att förhindra sådant maktmissbruk, men de är svaga och har svårt att fungera när institutionerna attackeras från olika håll, just för att politisk makt ter sig snabbare och enklare för att driva igenom något än att behöva opinionsbilda, förklara och låta saker ha sin gång. Så eroderas institutionerna.
Incitament kan beskrivas som en uppsättning regler som syftar till att människor ska bete sig på ett önskvärt sätt. På en fotbollsplan finns incitament att göra mål, eftersom det lag som gjort flest mål vinner matchen. Det finns samtidigt incitament att inte skada motståndarna för att uppnå målet, eftersom domaren kan blåsa frispark, varna eller visa ut spelare. På liknande sätt fungerar samhället i stort. Eller som det brukar heta: ”Säger du att du gillar incitament ska du få en hundring. Påstår du att incitament inte funkar så får du en hurring!”
Är skatten låg finns det starka incitament för att arbeta, eftersom man får behålla mer av lönen. Är det krångligt att driva företag, och byråkrater ständigt kan lägga sig i hur företaget borde skötas, ja då blir det färre som startar och driver företag.
Den som inte förstår vikten av institutioner och incitament riskerar att göra samhället sämre, Exemplen på aktivister inom länsstyrelser och kommuner visar på bristande respekt för institutioner, och Socialdemokraternas förslag om att lägga en straffskatt på ISK-konton visar på okunskap om incitamentens betydelse. Ett samhälle som straffbeskattar sparare för att aktivister ska kunna försörjas med skattemedel är på väg åt fel håll.