Det är en visa vi borde ha lärt oss känna igen. Ta Europas 1930-tal. Ekonomiskt tuffa tider under den stora depressionen och ett uppsving för aggressiv kollektivism, diktatur och totalitära läror. Fascism, nazism och kommunism var på frammarsch och många såg ett nödvändigt val mellan dessa till varandra fientliga socialistiska tvillingideologier.
Friheten inskränktes också i demokratier. Höga tullmurar hindrade handeln, statliga ingrepp för att styra ekonomin och främlingar misstänkliggjordes genom rasläror och invandringsrestriktioner.
Så vad ansågs i samhällsdebatten vara problemet? ”Individualismen regerar. Egoismen tilltar. Fosterlandskärleken slappas. Religion och moral råka i vanrykte. Lyx och mammondyrkan utbreda sig först i de övre och rikare samhällslagren, sedan även i de lägre”, menade den ledande rasbiologen Herman Lundborg.
Även 1970-talet präglades av ekonomisk kris och långtgående statliga åtgärder. Löner och priser detaljreglerades, med köer och ransonering till följd och skatterna nådde pomperipossanivåer. I Tyskland tvivlade den avgående socialdemokratiske premiärministern Willy Brandt på att demokratin skulle överleva, framtiden tycktes tillhöra antingen de fascistiska militärjuntorna eller de kommunistiska generalsekreterarna.
Vad bekymrade de intellektuella? Två samtida sociologer menade i en rapport 1975 att tiden präglades av kommersialisering, snabbare arbetstempo, rotlöshet, familjebandens upplösning och andra trender som ”har alla det gemensamt att de bidrar till att individualisera människorna”.
I tider då demokratin utmanas och undermineras av kollektivistiska lärors frammarsch och en auktoritär samhällsutveckling, så tenderar samtidens intellektuella att av desperation eller entusiasm bli tidsandans ivriga medlöpare.
Förra året minskade demokratin och dess fundamentala fri- och rättigheter i världen för 14:e året i rad. Världen präglas av handelskrig, en ökad roll för staten och underminerad press- och yttrandefrihet, samt alltmer auktoritära styren och ideologier.
Det hade man inte kunnat tro om man lyssnade på samtidens intellektuella. Nyligen kom två ledande brittiska ekonomer och samhällsdebattörer, Paul Collier och John Kay, med boken "Greed is dead – Politics after individualism." Återigen är det individualism och kapitalism som ska fås att bära hundhuvudet för en politisk utveckling som sedan länge präglats av den raka motsatsen – nationalism, kollektivism och statsingrepp i ekonomin.