Språk är viktigt. Inte minst har språkets brutalisering i kombination med politikens polarisering varit viktigt för dem som vill jämföra Sverigedemokraternas framfart i svensk opinion med Ungern, Polen, Trump och kanske framför allt det tyska 30-talet.
Många är de aggressiva utrop som blivit noggrant undersökta, även de många kodord som används framför allt för att föra fram antisemitisk propaganda har nagelfarits. Med goda skäl, ska sägas. Ett giftigt språkbruk har alltid hört till extrema ideologier, men med sociala medier har framför allt högerextrema nått en betydligt större publik med sina aggressiva påhopp.
Följ vilken invandringspositiv debattör som helst på Twitter, och läs svaren till dennes tweets. Även om Twitter inte är en särskilt bra barometer för någonting alls, är den aggressiva floden som man möter där ytterst otrevlig. Och i de stängda gemenskaperna hetsas folk att uttrycka sig grövre och kräva mer drakoniska åtgärder mot meningsmotståndare. Uppträdandet normaliseras.
Idag orkar väl ingen ens gäspa när ännu en sverigedemokrat avslöjas med grovt rasistiska uttalanden. Språk, som sagt, är viktigt.
För den som gillar noggrannhet i språk har partiledarnas presskonferenser de senaste veckorna varit en fröjd att följa och dechiffrera. Var ett ord placeras, hur det betonas och vad som följer kan potentiellt bära ledtrådar som vem som ska bli statsminister i Sverige. Inga små saker.
Ibland är det förstås enkelt att förstå partiledarna. Som när Gustav Fridolin fick frågan om han kunde acceptera en moderat statsminister, efter att C och L föreslagit att MP skulle bilda regering med alliansen. Nej, svarade Fridolin, de går inte. Vi står för långt ifrån varandra politisk. Moderaterna har dragit för långt ifrån oss vad gäller miljöpolitiken, tyckte han.
Den som är uppmärksam på orden märker ett nej här: De står för långt varandra politiskt. Men också en öppning: M har dragit för långt ifrån MP gällande miljöpolitiken. Så kanske, om de ändrar just miljöpolitik, vad händer då...?
Men Fridolin slutar dessvärre inte prata efter att han nämnt det där med miljöpolitiken. Han fortsatte och sa att Moderaterna har rört sig för långt från Miljöpartiet gällande frågor om grundläggande medmänsklighet. Grundläggande medmänsklighet. Det var det här med att ord är viktiga.
Ord som medmänsklighet är visserligen lite som ordet ”demokratisk”. Det har en betydelse i grunden, men det slängs också runt lite hipp som happ och urvattnas. Att inte vara medmänsklig, det kan man väl numera anklagas för om man glömmer servera glutenfritt när man bjuder på middag. Men grundläggande medmänsklighet.
Att sakna det, det för tankarna till tortyr, dödsstraff, inskränkt yttrandefrihet. Diktaturer och förtryckare, det är sådana som saknar grundläggande medmänsklighet.
Men Moderaterna är Sveriges näst största parti. Dess partiledare är den som svenska folket har högst förtroende för. De har innehaft statsministerposten i sammanlagt 11 år de senaste 30. Den senaste mandatperioden har de ingått i ett flertal överenskommelser med Gustav Fridolins miljöparti och resten av regeringen.
Detta parti, meddelar nu Fridolin, rör sig bort från grundläggande medmänsklighet.
Hittills tror jag inte han fått en enda fråga om vad han menar med det. Det borde han.