Förra året fick Finansinspektionen i uppdrag att ta fram ett amorteringskrav för bolån, nu är de ute och svingar för att förbereda en stor höjning.Finansinspektionens amorteringskrav var en dålig idé från början. Det sätter marknadskrafterna ur spel. Det har blivit en slags besatthet i svensk offentlighet av hushållens skulder, men rent krasst beror det på att pengar är billiga.
Att ha ett lån på två miljoner är idag inte dyrare än vad det var för ett par år sedan att ha ett lån på några hundra tusen. När banken lånar ut pengar till dig är det från deras sida både en investering i din framtida betalningsförmåga och en investering i bostadsmarknadens utveckling.
FI:s krav skapar både höga trösklar för den som ska köpa sin första bostad och starta sin bostadskarriär och stora inlåsningseffekter för den som redan äger en bostad.
Inte en helt ovanlig sits är att man köper ett hus eller en större lägenhet i samband med familjebildning och bor kvar i kanske 20-30 år, till barnens flugit ut och några år till. Då har det troligen skett en ansenlig värdeökning på bostaden som kommer beskattas rejält, varför förtjänsten vid en försäljning blir betydligt lägre än den från början kan märka.
Sedan kommer förstås problem om var man ska flytta. En billig hyresrätt? Lycka till att hitta en sådan. En nybyggd då? Sådana finns, men är bra mycket dyrare än att köpa en lägenhet och definitivt dyrare än ett 20-30 år gammalt lån. Att köpa en ny bostad innebär förstås att amorteringskravet slår till och gör den nya bostaden än dyrare. Vem utsätter sig för finansiell tortyr i onödan?
Lika dumt slår amorteringskravet mot den som ännu inte äger sin bostad, men som ska köpa den. Enligt en räknare DN tagit fram slår FI:s nya amorteringskrav stenhårt de första fem åren. Men det vanligaste i en människas liv är förstås att inkomsterna ökar med åren, framför allt när karriären tagit. Det innebär att många kommer tvingas till stora amorteringar i ung ålder, när de har lägre inkomster och sämre betalningsförmåga.
Ibland hävdas att en amortering är ett sparande, eller att man betalar pengar till sig själv. Det är ett bedrägligt konsensus som krupit in i svensk debatt. Att spara pengar innebär att du samlar pengar som sedan kan spenderas. Det går att spara ihop till en semesterresa, men du kan inte amortera fram den samma. Det visar också på ett ytterligare problem med FI:s ogenomtänkta krav. Amorteringar står i vägen för det egna sparandet och blir istället en slags tvångsavgift till bankerna som minskar den enskildes utrymme att spara ihop egna buffertar för oförutsedda händelser.
Hur Finansinspektionen resonerat när de tagit fram sitt amorteringskrav är snudd på obegripligt. Skuldsättningen på den svenska bostadsmarknaden är visserligen långt ifrån optimal, men amorteringskravet skulle få så pass långtgående konsekvenser att det ligger nära till hands att kalla det korkat. Det tunnelseende som drabbat FI är exakt varför politiska beslut inte ska outsourcas till myndigheter med tunnelseende utan tas av politiker. Politiker anklagas visserligen ofta för bristande markkontakt, men de ligger sannerligen i lä i jämförelse med det elfenbenstorn som FI tycks ha spärrat in sig själva i.
I stället för att rasera den svenska bolånemarknaden borde amorteringskravet kastas i papperskorgen och bostadsmarknaden reformeras..