Äntligen midsommar! Få högtider sammanfattar så tydligt hur vi vill leva. Ledigt, fridfullt och på varsitt håll. Idealet är förstås att fira i ett hus någonstans vid vattnet. Självägande och en horisont som inte tar slut, två tydliga symboler för frihet.
När genomfördes senast en frihetsreform i Sverige? I december, svarar någon, för då röstade riksdagen igenom ett antal skattesänkningar. Det var förstås alldeles utmärkt, varje krona som åtgår till den som först tjänande in den istället för till staten är en bra krona. Men det vore lite överdrivet att kalla det både nytt eller en reform.
Sänkta skatter på arbete har som tur var blivit legio i Sverige på senare år, även om Löfven första regeringen lyckades pausa den utvecklingen i tre år. Men när såg Sverige sist en frihetsreform? Snarare tycks utvecklingen gå åt fel håll.
Om bara en dryg vecka är det förbjudet att röka på uteserveringar. Förbudet mot att röka inomhus var vi förvisso många som var emot, men i praktiken har det varit ett av ytterst få exempel på ett förbud som fått nästan inga negativa konsekvenser.
För folk som exempelvis är i studentåldern nu måste det framstå lika världsfrånvänt att folk rökte som borstbindare inne på krogen förr, som det är för oss andra att det än tidigare röktes inne på flygplan och tåg.
Men att förbjuda folk från att röka utomhus är en så barnslig åtgärd att den liknar ingenting. Visst, det luktar inget vidare. Men det gör inte doften av snabbmatsrestaurang, människor eller sopor heller.
Ändå dyker den upp då och då, och det är väl bara att vänja sig, eller be den som röker att flytta på sig. Det mellanmänskliga samspelet behöver faktiskt inte regleras av riksdagen.
Göran Hägglund sa i en av sina mer välfunna stunder att Sverige riskerar att bli ett land där allt antingen är förbjudet eller obligatoriskt. Idag verkar det finnas en otroligt högljudd grupp som lever efter devisen att om du inte vill förbjuda något, så älskar du det.
Som om alla som vill kunna ta en cigg på uteserveringen tror sig ha rätt att blåsa röken rätt ner i förbudsivrarens ekologiska pokebowl (fast lite sugen är man ju).
Frihetsinskränkningar i dag baserar sig sällan på samma typ av moralism som förr, men en ny, än mer kvävande har tagit dess plats. För visst fanns det en poäng i att göra revolt mot kyrkan, staten, militären, föräldrar och sträng skola. Det var ju frihetsinskränkande institutioner till sin natur.
Men vem ska man göra revolution emot idag? En Friskis och svettis-instruktör, som bara påträngande påpekar att två spinningpass i veckan förlänger livet med 3,5 år? Eller grannarna till klubben som klagar på att det spelas musik, fastän musiken var där långt innan grannen?
Ja, det vore kanske inte en så dum idé trots allt. För vi lever faktiskt tillsammans i ett samhälle. Inställningen att allt ska anpassas efter en själv är både självisk och omogen.
Är du bara tolerant mot sådant som du själv gillar har jag en nyhet: Då är du inte tolerant, utan inskränkt. Och inskränktheten är ett större hot mot ett öppet samhälle än rökning.