Det tycks vara den allmänt rådande åsikten just nu. Pådrivet av klimatångest och utsläppen från flyget har färdmedlet börjat baktalas i allt högre utsträckning på senare tid, men är det verkligen befogat? Är flyg så dåligt? Och framför allt: Är tåg så himla bra?
Okej, det är väl på sin plats att påtala att fossila bränslen är superdåligt, så att ingen galenpanna får för sig att jag är någon slags klimatförnekare, alls inte. Flyget borde kanske till och med beskattas hårdare, själv har jag för dålig koll på utsläppsrätter, koldioxidbeskattning och de internationella konventioner som reglerar detta. Min poäng är bara denna: Det är väldigt tråkigt att åka tåg. Väldigt, väldigt tråkigt.
Men nu höjs tågen till skyarna, som om det kunde ersätta flyget på den enkla meriten att det faktiskt är ett bättre transportmedel. Då är det faktiskt dags att dra i nödbromsen, för så jäkla kul är det inte att åka tåg, framför allt inte i Sverige. Tågen klarar inte kylan, inte värmen och knappt ens löv på spåren. Ena dagen är det signalfel, andra dagen lokfel och när man väl kommit iväg är det någon idiot som springer på spåren så att tåget får krypköra för att undvika en olycka. Hur någon som åker tåg i Sverige kan ha några illusioner om detta transportslag är bortom min förståelse.
Utsikten anförs ofta som ett argument för att åka tåg. Att se landskapet susa förbi ska tydligen vara rogivande. Detta förvånar mig mer än nästan något annat och får mig att undra om det finns ett hemligt sällskap som tycker att det finaste som finns är att se 10 000 granar swischa förbi i 120 knyck. Det är ju det enda man ser när från tågfönstret! Visserligen finns det en sjö någonstans i höjd med Alingsås för den som åker X2000 mot Göteborg, men då sätter krängningssystemet i gång så hela vagnen lutar 45 grader och den ändå knappt går att se.
Inte sällan illustreras tidningarnas tågreportage med en bild på en vacker bistro som får en att tänka på en mysig Agatha Christie-filmatisering (minus morden, förhoppningsvis). Rutiga dukar, stora utrymmen. Men innerst inne vet alla vad som väntar. Mariestad på burk och en trekantsmacka i en vagn som får en att längta till landstingets väntrum.
Att det går fort med tåg är en annan sanning med modifikation. Visst, på korta sträckor. Men ingen hävdar väl att det vore klokt att ta flyget mellan Linköping och Stockholm. Det som många hävdar är istället att det vore smidigt att åka tåg ner till Europa, men ärligt talat: Det är det ju inte. Sverige tillhör inte Europas kärna, utan dess periferi. Tåget hyllas på oriktiga meriter.
Flyget å andra sidan, baktalas i onödan. På de allra flesta flygplatser går säkerhetskontrollen smidigt, trots drakoniska regler. Många verkar fortfarande leva i villfarelsen att man behöver anlända flera timmar i förväg till en flygplats, när det i verkligheten handlar om kanske 30-45 minuter. Maten på flygplan har oförtjänt dåligt rykte, på en långflygning får du ofta bra mycket bättre mat än på ett vanligt SJ-tåg. Dessutom får du både den och vinet gratis, en trevlighet som inte ska underskattas. Flyget förtjänar helt klart ett bättre rykte.
Jag har absolut ingenting emot tåg. Men någon måtta på entusiasmen får det allt vara.