Natten mellan måndag och tisdag i förra veckan brann bilar i hela Sverige. Mest i Göteborgstrakten. På filmer från Frölunda torg ses ett gäng svartklädda personer som metodiskt går omkring på en stor parkering och sätter eld på bil efter bil efter bil.
Tillvägagångssättet fick riksdagsmän, opinionsbildare, journalister och till och med statsministern att låna tankarna åt konspirationsteorier. Vilka kunde egentligen tänkas ligga bakom det hela? Var det militärt? En påverkansoperation? Högerextremister?
Att de inte förstår vad som skett i Sverige de senaste åren kan bara bero på medveten ignorans. Sedan 1998 har antalet uttryckningar för anlagda bilbränder ökat med ökat med 370 procent. Kriminella administrerar droghandel värd miljarder, de hanterar vapen och tvättar pengar. Men att tända eld på bilar är för svårt?
Kriminella grupperingar har kraftigt ökat konfliktnivåerna mellan sig själva, mot polisen och mot det omgivande laglydiga samhället. I de särskilt utsatta områdena, där Frölunda torg ingår, har gängen i generationer haft en negativ påverkan på omgivningen. Särskilt illa är det för näringslivet.
Och det handlar inte bara om ungdomar som snattar för att jävlas eller för att visa sig tuffa. Det handlar om systematiska stölder. Det handlar om så pass många återkommande hot mot butikspersonal att butiker måste stänga. Det handlar om att kräva pengar för beskydd.
Det som händer är inte att det finns personer i de särskilt utsatta områdena som bryter mot samhällets regler. Det handlar om att de försöker krossa samhällets regler och ersätta dem med sina egna. Det är inte anarki de är ute efter, utan kontroll. Det är därför de bränner bilar och sedan kastar sten på brandkår och polis. Det är därför de attackerar ambulanser, bussar, socialkontor och skolor. De är inte busungar som har svårt att kontrollera sig själva, utan medvetna aktörer som tjänar på det här.
För vad händer när brandkår och ambulans inte kommer lika snabbt till plats A som till plats B? Människorna på den första platsen blir arga och frustrerade. Vad händer när sabotage och hot gör att skolan och socialtjänsten inte kan utföra sitt jobb ordentligt? Människor som behöver skolans lugn och socialtjänstens omhändertagande förlorar det. De hamnar på fel sida.
Och vem plockar upp arga personer som aldrig kunnat få tillräckligt stöd? De kriminella gängen. De tjänar på en hög konfliktnivå, de tjänar på kaos, de tjänar på att bilar brinner.
Förra året anmäldes över 1,5 miljoner brott i Sverige. Det är rekordnivåer. Den självrapporterade utsattheten för sexualbrott har ökat med 140 procent sedan 2014. Personrånen dubblerats, trakasserierna upp en tredjedel, hoten likaså. De socialt utsatta områdena, där situationen är som värst, har ökat från 15 till 23 under den här regeringen. Det finns bara 20 000 poliser.
Den här utvecklingen har förnekats i åratal. Problemen har sopats under mattan. Morden på öppen gata, de organiserade gängen, den öppna knarkhandeln och det ökade antalet vapen i omlopp har avfärdats som ryktesspridning, tillfälliga ökningar, onödig oro och skrämselpropaganda.
Deras sista desperata halmstrå var mumlandet om påverkansoperationer när Frölunda torg brann.