Det konstaterar konsultbolaget WSP som tagit fram en rapport på uppdrag av fastighetsägarna. Omsättningen fortsätter att öka i stadskärnorna och antalet verksamheter och butiker blir fler. Trots tidigare larmrapporter om konkurrensen från både e-handel och köpcentrum med gratis parkering och enorma varuhus går stadskärnorna framåt.
Glädjande nog är inte heller tillväxten i stadskärnor ett storstadsfenomen.
Falkenberg, Skara och Ängelholm toppar nämligen listan och de två förstnämnda har en tillväxt på över nio (!) procent. Men på tio i topp-listan ligger även Göteborg och Uppsala, vilket är ett tecken på att det även i större städer finns mycket att göra.
Enligt Rudolf Antoni, näringspolitisk chef hos Fastighetsägarna är det den upplevelsebaserade konsumtionen som ökar mest och han menar på att stadskärnorna tillväxt är ett tecken på att städerna förtätas allt mer.
Men det gäller att vara uppmärksam. Fastighetsägarna och WSP konstaterar att det inte längre bara är A-lägen, alltså städerna mest centrala och attraktiva platser, där tillväxten finns. Allt mer flyttas den till B- och C-lägen. Det är i sig en positiv trend att även bakgator och mindre attraktiva delar av stadskärnorna i allt högre grad utvecklas. Men det är inte utan att det medför problem.
Vad händer när det inte bara är A-lägena som blir dyra och i allt högre utsträckningar domineras av kedjor som H&M, Åhléns och Clas Ohlsson, utan också den övriga staden? Var finns platsen där nya företag ska växa och var finns den nya staden? Den måste byggas.
Dessvärre saknas sådana ambitioner i de flesta kommuner idag. Den klassiska stadskärnan har en liknande struktur i hela Sverige. Gatorna är anlagda i ett lättförståeligt rutnät och trafiken är blandad, där bilar, cykel och gångtrafikanter förflyttar sig jämsides och anpassar sig efter varandra vid övergångsställen. Kvarteren i staden är slutna och innergårdar är antingen privata och stängda, som med bostadshus, eller privata och öppna och kommersiella, som exempelvis restaurangers uteserveringar.
Husen vänder sig mot gatorna och går längs med dessa så att butikerna i gatuplan får maximal exponering. Sammantaget skapar detta ett rum i staden och minimerar känslan av ingenmansland. Den spontana ordningen har sitt kanske tydligaste uttryck i städer.
Det är ett framgångsrecept för stadsplanering runt om i Sverige och borde få en rejäl renässans. Dessvärre pratas det mer om att bygga stad än det faktiskt byggs stad. För kommunen är det exempelvis betydligt dyrare att bygga gator i rutnät än att bygga raka återvändsgränder, efter arean väg helt enkelt blir lägre. För byggbolagen är det enklare och billigare att smälla upp punkthus i stället för täta kvarter. Men långsiktigt blir den typen av bebyggelse inget annat än sovstäder och inte alls den dynamiska mylla som en riktig stad är.
Sverige behöver inte bara bostäder, vi behöver också städer. Att låta de gamla stadsdelarna så totalt dominera det urbana livet är ett misslyckande för svensk stadsplanering som det är dags att politikerna tar tag i.