Politik är ett märkligt spel. Ta 90-dagarsgarantin som regeringen infört. Den testade de redan efter valet 1998, men då under namnet 100-dagarsgarantin. Den fungerade inte då, och kommer inte fungera nu heller. Eller sänkningen av restaurangmomsen. Syftet var att skapa fler jobb, och det skapades nog ett och annat. Men till en miljardkostnad som knappast kan ses som värd sitt pris. Inte ens när politikerna är överens om problemet kommer de alltid fram till rätt reformer.
Det senaste exemplet på detta tankehaveri är de nya amorteringskrav för nya bostadslån som regeringen och oppositionen enats kring. Alla är överens om att bostadspriserna ökar oroväckande snabbt och svenska folket blir extremt högt belånat som konsekvens av detta. Alltså vill ansvariga politiker kyla av marknaden. Men för detta vill de slippa ta ansvar, eftersom det är en reform som kan slå extremt hårt mot känsliga väljargrupper. Tre gånger försökte de lämpa över ansvaret på Finansinspektionen. Tre gånger sa Kammarrätten i Jönköping nej, eftersom den inte anser att det är Finansinspektionen som ska reglera amorteringskraven, utan politikerna. Helt rätt. Vill riksdagen försämra svenskarnas privatekonomi ska den sannerligen få ta ansvar för det.
Men är inte skuldsättningen oroväckande hög? Skenar inte bostadspriserna? Jo, visst är det så. Men då borde inte en så meningslös reform som amorteringskrav införas. 94 procent av hushållen amorterar redan sina bolån. Samtidigt finns kraftiga ränteavdrag som gör det betydligt billigare att ta lån. På det ligger en skatt som gör det dyrare att flytta. Dessa två faktorer (tillsammans med bostadsbristen, så klart) driver upp priserna på bostäder i Sverige betydligt mer än bristande amorteringsvilja.
Dessa system borde reformeras om politikerna menar allvar med att sänka belåningsgraden och dämpa prisstegringen på bostadsmarknaden. I stället har riksdagen beslutat att skapa ett A- och B-lag på bolånemarknaden. De med gamla lån omfattas nämligen inte av de nya kraven, utan endast nya låntagare. Den som står utanför bostadsmarknaden får alltså ännu svårare att ta bostadslån, medan den som sitter på gamla lån blir mindre benägen att sälja. För vem vill få sämre lånevillkor på sin bostad?
Med tanke på det historisk låga ränteläget vi har i Sverige just nu vore det en mycket bra tidpunkt att börja trappa av ränteavdragen under en längre tidsperiod. De ökade intäkterna till statskassan borde så långt det är möjligt kvittas mot flyttskatten. Det skulle i så fall gälla för alla låntagare och inte bara för nya lån. På så vis skulle priserna sjunka, samtidigt som den som säljer sin bostad inte går miste om intäkter med tanke på skattesänkningen. Därmed skulle kostnaden för nya lån inte heller öka, samtidigt som storleken på lånen minskade.
Men den politiska rävsaxen sätter stopp. Det är alldeles för många svenskar som är beroende av sina ränteavdrag och som gärna ser värdet på den egna bostaden stegra. Den som utmanar den rådande ordningen leker tyvärr med elden. Synd att politikerna i stället för att våga ta itu med riktiga problem enas om värdelösa reformer.