Dessa jämrans restriktioner! Förtöjd i hemmets coronabunker drömmer jag om att få stiga till väders och flyga lättsinnigt ut i världen som Camille Flammarion, den franske astronomen och ballongfararen.
Över den europeiska kontinentens åkrar, hustak och ängar svävade han fram på låg höjd, jagad av beridna tullare och passpoliser som skrek efter giltiga identitetshandlingar. Oåtkomlig uppe i korgen på sin luftballong replikerade Flammarion sorglöst: ”Mina herrar, jag befinner mig utanför er domän”.
Dessvärre har jag ingen egen ballong tillgänglig. Men ska man komma bort från pandemins domäner är Flammarions samtida landsman Jules Verne inte dum att hänga på. I hans sällskap blir det sannerligen åka av, om än i läsfåtöljen.
Med stort nöje har jag återupplevt flera av de klassiskt medryckande äventyren: rest jorden runt på 80 dagar, gjort en världsomsegling under haven, klättrat ner i en isländsk vulkan för att nå vår planets medelpunkt och farit iväg i en stor kanonprojektil till månen.
Som skönlitterär fantast och globetrotter är Jules Verne fortfarande högst fascinerande. Våghalsiga expeditioner i verkliga livet var han dock inte särskilt begiven på. Han gjorde bara ett fåtal längre resor utanför Frankrikes gränser – till Storbritannien, USA, Norge och Sverige.
Lämnade Jules Verne skrivbordet föredrog han helst komfortabla utflykter med sin lustjakt. Aristide Briand, en av Tredje republikens namnkunnigaste politiker, karaktäriserade honom som ”en trevlig, stillsam herre ur medelklassen, förtjust i risgrynspudding och skinka från Nantes”.
Djärv gränssprängare går det att vara ändå. Som 1700-talsfilosofen Immanuel Kant, en formidabel upptäcktsresenär i tankarnas rike. Han var dessutom mycket förtjust i kartor och geografiböcker. Något behov av att lämna Königsberg kände han aldrig. Säkert skulle han instämma i vad Vilhelm Ekelund senare skrev: ”De som tala med förakt om filosofi och kammarliv har ingen aning om vad äventyrligt är”.
Carl Michael Bellman stannade lika envist hemma i Stockholm. Vid ett tillfälle reste han visserligen till Norge, men det var påtvingat: han flydde sina ständigt efterhängsna kreditorer. Den inte mindre briljante Stockholmsskildraren Hjalmar Söderberg flydde undan en skilsmässoprocess till Köpenhamn, där han fastnade och bodde halva livet. Han växlade brev med sin gode vän, barndomskamraten och poeten Bo Bergman som blivit kvar i den svenska huvudstaden. Bergman försökte få Söderberg att hälsa på honom i Stockholm. Det ville sig inte.
Det är möjligen ej att undra på. Fysiskt resande kan ju ha sina utmanande sidor, vilket Levin Rydéns smått legendariska ”Språklig hjälpreda på resor” från 1906 ställer utom minsta tvivel. Rydén var en värmländsk författare och stationsinspektör vid järnvägen som med sin behjärtansvärda parlör på svenska, tyska, franska och engelska ville ”sätta trafikpersonal och utländska resande i stånd att i trafikfrågor meddela sig med varandra”.
Ett axplock av nyttiga fraser om du tar tåget: ”Konduktören är berusad. Medpassagerarna är berusade. Var god visa dem af tåget. Hvarför stannar tåget? Tåget har spårat ur. Min medresande är vansinnig, tror jag. Var god tag honom till annan kupé. Anordna extratåg på järnvägens bekostnad. Jag betalar inte”.
Eller vid färd med hästdroska: ”Äro hästarna rädda? Slå ej hästarna. Polisman, anteckna den här kusken. Han är oförskämd. Han pockar på drickspengar”.
Eller om du tar båten: ”Jag vill kräkas. Vattnet slår öfver. Hvar äro lifräddningsbältena? Rädde sig den som kan! Håll Er fast vid plankan! Kan Ni simma? Jag är utmattad. Här äro hajar”.
Eller om du – trots alla prövningar – skulle lyckas nå ditt resmål: ”Hvarför arresterar Ni mig? Jag är ej drucken; jag är sjuk. Läkaren skall intyga det. Skaffa hit en läkare. Jag vädjar till den franske konsuln. Jag är utan existensmedel. Hvad är att göra? Jag svälter ihjäl; skaffa mig mat”.
Ska man tro Levin Rydéns språkliga hjälpreda är det praktiska resandet förenat med inget annat än plågsamma vedermödor och skriande misär. Men medge att Rydéns att notoriskt kverulerande, av ständiga missöden drabbade turist är obetalbar underhållande läsning. Ballongen kan vänta. Jag uthärdar nog ytterligare en tid i coronabunkern. Var god stör ej. Äventyrligt kammarleverne pågår. Här äro hajar!