Kära Fröken Louise, då ni ser från hvem detta bref kommer, anar Ni säkert också hvad det innehåller. Jag står ej längre ut med att tiga med hvad jag så länge haft på hjertat och ej vågat säga.
Så inledde Åtvidabergs starke man, Theodor Adelswärd, sitt friarbrev till Louise Douglas 18 december 1900.
Brevet skickades till familjen Douglas egendom Gerstorp utanför Malmslätt och två dagar senare läste Louise brevet vid frukostbordet. Hon blev pionröd i ansiktet, bestämde sig för att säga ja och redan på eftermiddagen 20 december kom Theodor Adelswärd till Gerstorp.
Varför skriver jag om detta 120-åriga frieri, undrar säkert någon nu.
Jo, jag har ägnat mina semesterveckor åt läsning om två historiska svenskar: Alfred Nobel i Ingrid Carlbergs "Nobel – den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris" och Theodor Adelswärd i Anders Johnsons "Baronen".
Nobelboken var toppklass, få kan berätta så nära och med så lätt hand placera det i ett större sammanhang som Ingrid Carlberg, så direkt när jag var klar med den var jag sugen på ett annat levnadsöde och kastade mig över Baronen.
Anders Johnson är ingen Carlberg, Baronen är mer fakta än stort berättande, men för alla oss som är intresserade av Östergötland och östgötsk historia, så är det högoktanig läsning. Som så ofta, när det kommer till biografier, blir det som mest intressant när författaren zoomar in på människan.
Theodor Adelswärd är mannen bakom det moderna Åtvidaberg. När han tog över Baroniet Adelswärd 1883 hade kopparn börjat sina och han styrde då om verksamheten till skogs- och lantbruk samt bildade 1906 AB Åtvidabergs Förenade Industrier. Ni som kan er Åtvidshistoria vet att det företaget senare utvecklades till den globala succén Facit AB. Det var också Adelswärd som runt 1900 anlitade landets främsta arkitekter för att forma Åtvidaberg och dess bebyggelse likt en engelsk trädgårdsstad.
Det är Theodor Adelswärds barnbarnsbarn, Gustaf Adelswärd, som idag driver Baroniet Adelswärd och förvaltar de närmare 23 000 hektar skog, sjö och mark som Baroniet fortfarande äger.
Anders Johnsons bok är läsvärd även för de som är bekanta med den Adelswärdska historien. Kanske just för dem, då den ger en samlad bild av hela Theodor Adelswärd värv.
Adelswärd måste vara en av Östergötlands driftigaste personer någonsin. Han föddes 1860 på Sparreholm i Hyltinge socken, några mil öster om Katrineholm, och avled av en hjärnblödning i Åtvidaberg 1929 och under de 69 åren uträttade han oerhört mycket.
Förutom det redan nämnda gjorde han också politisk karriär, satt i riksdagen i flera omgångar 1906-1924 och under tre år 1911-1914 var han finansminister i liberale statsministern Karl Staaffs regering.
Dessutom, vid sidan av politiken och företagandet, ledde han omvandlingen av Adelsnäs hemma i Åtvidaberg och 1916-1920 lät han uppföra den enorma huvudbyggnaden där Gustaf Adelswärd med familj bor även idag.
Visst är det kittlande att läsa om Adelswärds umgänge med dåtidens svenska makthavare, men för oss östgötar är Baronen som mest angelägen i skildringen av Åtvidaberg i början av 1900-talet. Då Adelswärd bytte gruvverksamheten till industri med bland annat sågverk, mejeri och tillverkning av kontorsmöbler.
I berättandet kommer Anders Johnson som närmast när han skildrar Theodors frieri, bröllop och familjebildande med Louise Douglas. Jag älskar utdragen ur Theodors många brev, i de partierna blir boken en bladvändare.
Som skildringen av bröllopet i Kärna kyrka 8 juni 1901, den efterföljande middagen på Gerstorp och därefter färden med häst och vagn ner mot Åtvidaberg. Johnson skriver:
"Avfärden skedde runt klockan 20. En halvtimme tidigare startade en vagn för att förvarna att brudparet var i antågande. Då varslades folk i Linköping och i gårdar längs vägen. Bengaliska eldar och marschaller tändes. Fyrverkerier och raketer förbereddes. Från Baroniets gräns vid Örsäter fram till Villa Kammarbo fanns sju äreportar uppsatta."
Så kunde det gå till i Östergötland för 119 år sedan.
Få samhällen i Sverige är så starkt präglade av en människa som Åtvidaberg av Theodor Adelswärd. Hjalmar Svenfeldt, Cloettachefen, gjorde ju något liknande med Ljungsbro i mitten av 1900-talet, men det var inte lika genomgripande som Adelswärd.
Har du inte varit i Adelsnäsparken vid Bysjön så rekommenderar jag ett besök.
Läs Baronen innan, då kommer du definitivt känna de historiska vingslagen.
Trevlig helg!