Men i helgen var jag på årets finaste fest, ett 90-årskalas. För en nunna, Syster Patricia, Birgittasyster i Vadstena.
Med mer än 50 år av sitt liv vigt åt Gud och klostrets stränga regler kan man tro att festföremålet skulle vara tystlåten, kanske inåtvänd och utan perspektiv. Vi, som fått förmånen att träffa och även lära känna Syster Patricia, kan intyga att det är precis tvärtom!
Den alltjämt ungdomliga kvinna, som kom till Vadstena hela vägen från Nya Zeeland, har ett nätverk och insikter långt utöver många andra. Storheten ligger i hennes inställning att varje människa är en gåva och har något att lära var och en av oss. Av sina medsystrar kallas Syster Patricia ”PR-nunnan”.
Under flera decennier fick flertalet av Östergötlands skolbarn en möjlighet att, ofta på ett mycket humoristiskt sätt, få sina frågor besvarade. Jag själv glömmer aldrig vårt första möte, någon gång under mellanstadietiden. Vi var lite blyga, men blev snart både fnissiga och på riktigt intresserade på ett sällsamt sätt. Så var också Syster Patricia lärare under sitt yrkesliv.
Jag har under åren lopp tagit många vänner, även ministrar, journalister och ambassadörer till klostret för en pratstund. Alltid lika frimodig, snabbtänkt och bildad har förundran och respekt spridit sig för både människan Patricia men också för hennes globala kyrka, kallelse och ansvar.
Att leva som nunna i Vadstena innebär att man kontemplerar, och det är ett ord som inte alla känner till idag. Att ägna tid och tankar åt bön och eftertanke. Att vara stilla och tyst. I gemenskap, i detta fall med Gud. Men det innebär också att man kan producera kärlek till andra och med åren har Syster Patricia fått en familj långt större än hela Vadstena.
Hennes, och klostrets, betydelse för vår stads plats i Europa ska inte förringas. Hon har aktivt verkat för mer av ekumenik, och det var rörande att se hur många olika religiösa samfunds ledare som ville hylla henne. Vadstena har praktiskt kunna inspirera för temat för förra årets storartade påvebesök.
Samtidigt har Syster Patricia med sitt skarpa intellekt och sin kunskap bidragit till Birgittalitteraturen och handlett många forskare kring våra två svenska helgon, den heliga Birgitta och heliga Elisabeth. Hon har – tillsammans med andra - levandegjort den historiska Birgitta för oss idag. Dessutom alltid med glimten i ögat, även kring Gud som hon påstår har humor.
När Syster Patricia kom till Sverige, ungefär samtidigt som Birgittinerorden återetablerades i vårt land, var hon en pionjär. Då hade klostren varit stängda i fyrahundra år och misstänksamheten var stor. Själv har hon valt att istället se det som att hon givits en möjlighet att stilla människors nyfikenhet på klosterlivet.
Och det har hon lyckats med, på ett extraordinärt sätt, genom att också sprida hopp och försoning. Mig har hon lärt vad tacksamhet är och kan vara, på ett mycket djupt plan. Prästens hyllningstal till henne lovade att det finns framtid för 90-åringar och sannerligen har Syster Patricia mycket kvar att ge – och att få ta emot.