Finns det en gangsterkultur i Sverige? Det menar kriminologen och polisen Fredrik Kärrholm i sin nya bok "Gangstervåld", som utkom i höstas. Ordet är främmande i Sverige, men förtjänar att diskuteras. Hans tes får nämligen stöd i andra nyutkomna böcker.
Gangsterkulturen, menar Kärrholm, har uppstått i de särskilt utsatta områdena, så som Skäggetorp i Linköping. Den är ett resultat av att polisen, socialtjänsten och skolan tappar kontrollen över områden där vissa individer, unga män, väljer att stå utanför samhället. De begår grova brott, är hänsynslösa mot sin omgivning och har ett stort våldskapital.
Deras föräldrar är inte sällan medlöpare eller delaktiga i deras kriminalitet. Samhället är en gemensam fiende. De sätter skräck i sin omgivning, även om de inte är särskilt många. De tjänar pengar, kör fina bilar och får naturligtvis tjejer. Deras musik hyllas på fina galor, spelas på radio och inte minst i förorterna. De är duktiga på att använda sitt inflytande för att slå sönder det omgivande samhällets institutioner. Upplopp skapas, bilar bränns och socialkontor förstörs.
I sammanhanget är det också intressant att veta att gängen försöker skapa politisk opinion. Det tydligaste exemplet på detta är organisationen Pantrarna som har flera kopplingar till gängkriminella i Biskopsgården i Göteborg. De agerar både öppet och dolt. Det beskriver Lasse Wierup i sin bok "Gangsterparadiset" som nyligen utkom.
När Stefan Löfven besökte Biskopsgården stod också en av gängledarna och skällde ut Löfven för att han inte kände till området eller visste vad de mördade hette. Hans konfrontation med statsministern citerades i många medier och var en del av bilden att politikerna struntar i förorten.
Att medierna inte visste vem mannen var må vara förlåtet, men att de ständigt ger plats åt självutnämnda representanter så som Pantrarna, Megafonen eller andra förortsnätverk är direkt kontraproduktivt. En del av dessa organisationer får också bidrag från skattebetalarna, trots att deras agenda både är samhällsomstörtande och i bjärt kontrast mot önskemålen hos de boende i utsatta områden. Högst på deras lista brukar vara fler poliser och hårdare straff.
Gangsterkulturen lockar många unga män som är på väg i fel riktning. De erbjuds droger, vapen, pengar och status. Det omgivande samhällets normer är inte starka nog att hålla dem tillbaka. Polisen är för underdimensionerad för att mota bort gängen och straffen för låga för att ta bort dem från gatan. Snarare är de tillbaka för snabbt, med stärkt kriminell identitet och högre status. Det är en ond cirkel som måste brytas.