Det spelar ingen roll hur snabbt de politiska restriktionerna kommer i coronavirusets fotspår, en del ropar efter ännu mer. Oenigheten i sak är förvisso nyttig eftersom ingen vet vad som är exakt rätt respons i den här krisen.
Men bristen på facit får många att ropa på kommandon och nedstängningar av inget annat skäl än att de införs i andra länder. Alla är vi förstås rädda för virusets spridning och effekter. Däremot kan jag tycka att det finns en naivitet och lättsinnighet i kraven på fler och strängare restriktioner.
Är det verkligen så smart att stänga ner hela samhället? För den som har arbetsuppgifter som kan skötas på distans går det förvisso utmärkt att inte åka till jobbet. Men vad händer om avloppet pajar därhemma? Då är man nog ganska glad om rörmokaren kommer. Och uppkopplingen? Rätt mycket behöver flyta på för att de andras isolering ska fungera – mat, sopor, el, värme – och allt detta tenderar att behöva regelbunden service.
De långtgående restriktionerna förbjuder dessutom mycket i onödan, vilket lockar fram obehagliga tendenser hos polis och myndigheter. I Storbritannien har några trotsat utegångsförbudet för att promenera eller gå med hunden i ödsliga naturområden. Förvisso ett regelbrott, men inte på något sätt ansvarslöst. Tvärtom. Viruset smittar ju mer inomhus. Ändå har polisen skickat ut drönare för att filma och hänga ut folk.
Varje ytterligare nedstängning kostar dessutom enorma summor. I Danmark som valt den vägen har regeringen nyligen sjösatt ett krispaket på omkring 13 procent av BNP. Det motsvarar för Sveriges del 650 miljarder kronor. Vi har förvisso också stängt en hel del och häromdagen önskade Svenskt Näringsliv ett väl tilltaget paket för företagen på 4 procent av BNP.
Även om vi skulle bevilja det – vilket vore för generöst – så skiljer det fortfarande 450 miljarder till Danmarks nivå. Det är vad sjukvården, försvaret och polisen inklusive hela rättsväsendet kostar på ett år. Är det värt ett års sjukvård, försvar och rättsstat att göra som Danmark och stänga ner ännu mer samhällsaktivitet i några månader?
Sverige har valt att sätta större tillit till allas vår förmåga att ta ansvar, bete oss rimligt och kunna sköta sitt. Vi blir inte inlåsta på kommando eller uthängda av polis för en söndagspromenad, och vi drar som stat inte på oss lika sorglösa och stora ekonomiska skulder att betalas av framtida generationer. Jag är för min del väldigt tacksam för detta, och försöker efter bästa förmåga motsvara förtroendet.