Från lån till sparande

Det borde bli mer lönsamt att tjäna pengar och mindre att låna.

Det är bra att varje familj har en stabil situation och en ekonomisk buffert för att klara svårigheter.

Det är bra att varje familj har en stabil situation och en ekonomisk buffert för att klara svårigheter.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika2021-03-09 07:31
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De senaste åren har hushållen blivit skuldsatta. I de flesta fall motsvaras skulden av ett ägande av bostäder. Medan staten sedan Anders Borgs dagar som finansminister har haft en relativt låg statsskuld, är det alltså vanligt folk som betalar räntor på lån. Nu är det inte överdrivet betungande med en riksbank som haft negativ ränta och ett skattesystem som medger avdrag på 30 procent av räntekostnaden upp till 100 000 kronor per år. 

Resultatet har blivit att det är billigt att låna pengar, men arbetsamt att tjäna pengar och mödosamt att betala skulderna. Om räntorna stiger kommer ränteavdragen att urholka statens intäkter, samtidigt som hushållens marginaler minskar.

Att avskaffa ränteavdragen har funnits som idé rätt länge, redan innan Fredrik Reinfeldt blev statsminister luftade han idén om att avskaffa avdraget när fastighetsskatten avskaffades. Det hade varit klok politik, men nu blev det inte så eftersom protesterna blev starka. Är det då helt kört för att genomföra en reform som gör det mer lönsamt att tjäna pengar och mindre lönsamt att låna pengar?

En tanke skulle vara en bred politisk överenskommelse, likt pensionerna, som förbinder kommande riksdag och regering att följa reformen fullt ut. Och då skulle en avtrappning av ränteavdragen kunna vara möjlig på tio års sikt. I takt med att ränteavdragen minskar kan de fyllas på med ett amorteringsavdrag för den som betalar av på sin skuld. I praktiken blir det samma effekt för hushållsekonomin, men staten bidrar till att skuldsättningen minskar och får i stället en klart lägre finansiell risk. 

Att skapa en sundare ekonomi på detta vis, kan behöva viss politisk hjälp. Men hela idén bygger så klart på idén att det är bra att varje familj har en stabil situation och en ekonomisk buffert för att klara svårigheter. Tycker man att detta riskerar att skapa orättvisor eller rentav ”klyftor”, så framstår förslaget som mindre intressant. Men har det verkligen varit rättvist eller klok fördelningspolitik att tillhandahålla billiga krediter som drivit upp huspriser och som gjort bostadsmarknaden till ett pyramidspel?

Ett skifte med avskaffat ränteavdrag och ett infört amorteringsavdrag innebär en stor förändring. Medborgaren skulle stå starkare. Konsumtion blir mindre intressant än sparande. Och sparande är i sin tur en förutsättning för investeringar. Som i sin tur är en förutsättning för framtida välstånd. En samhällsekonomi byggd på lån fungerar sämre än en ekonomi byggd på sparande. Varför inte sätta igång och reformera?