Coronapandemin tar ny fart runt om i världen och i Sverige ser Folkhälsomyndigheten att "vi går sakta men säkert åt fel håll", som Anders Tegnell uttryckte det i torsdags.
Jämte detta står kultur- och idrottsrepresentanter och kräver lättade publikrestriktioner – annars blir det konkurs, menar en del av dem.
Så är det. En del kulturbolag har redan gått under och innan sommaren är här kan flera elitidrottsföreningar ha gått samma väg.
LHC-ordföranden Roger Ekström sa i torsdagens Corren att klubben behöver 25-30 miljoner kronor, annars är det risk för konkurs. Likadant låter det från många av Ekströms kollegor runt om i Sverige.
Självklart ska idrottsföreningar, elit som bredd, stöttas av staten i detta utsatta läge. Vi är många branscher som behöver stöd nu. Och självklart vill vi alla ha publik på arenorna igen, både för sport och kultur.
Men det pågår en pandemi och de elitföreningar som de senaste månaderna har värvat dyrt, som om pandemin inte existerade, och nu kräver mångmiljonstöd borde titta sig i spegeln.
Har ni verkligen dragit i handbromsen så hårt ni kunnat de senaste sju månaderna? Eller har ni korttidspermitterat, med statens bidrag, och i andra änden satsat lika hårt som vanligt med värvningar och miljonlöner?
Hela våren och sommaren har vi kunnat följa LHC:s värvningssatsning, nyförvärv på nyförvärv har plockats in och klubben har vunnit flera tuffa budgivningar. Bland annat värvades Markus Ljungh med en, enligt uppgift, månadslön på 300 000 kronor. Fyra mil norröver värvade IFK Norrköping i somras Sead Haksabanovic för 26 miljoner kronor.
Gjorde klubbarna detta i hopp om att pandemin skulle lägga sig? Eller i hopp om att staten skulle gå in och stötta om det skiter sig? Eller både och?
En sak är säker: De tog inte tillräckligt eget ansvar. För många lag har hoppats på bättre tider och prioriterat att rusta sig sportsligt starka. Som om de inte hörde att statsepidemiolog Anders Tegnell hela våren och sommaren betonade att det är stor risk för en ny pandemivåg i höst. I stället tycks det i många styrelserum runt om i idrotts-Sverige låtit: "Restriktionerna måste lätta i höst, vi kör!".
Roger Ekström i Correnintervjun:
"Jag har varit rätt så lugn tidigare, men nu är jag väldigt orolig. Om det nu blir så här finns bara stödlösningen med pengar från regering och RF kvar. Jag såg framför mig 500 åskådare nu, 25 procent från första november och så öka därifrån."
Jag förstår att Ekström är orolig. Just nu får SHL-lagen ta in 50 åskådare på sina matcher. Kanske kommer det ökas till 500 åskådare under säsongen, SHL hoppas på mer än så, men hopp är inget att bygga en mångmiljonekonomi på.
Djurgården hockey är ett av få SHL-lag som värvat mindre än normalt. "Vi riskerar inte hela vårt företags existens bara på att vara konkurrenskraftiga den här säsongen" sa sportchefen, och förre LHC-spelaren, Joakim Eriksson till HockeyNews.se i augusti. Av den anledningen sa klubben adjö till storstjärnan Patrik Berglund som i stället fick ett större kontrakt med Brynäs.
Det är att ta ansvar.
Jag tror inte att statens stöd till föreningarna i SHL, fotbollsallsvenskan och hockeyallsvenskan kommer att ligga på de mångmiljonnivåer klubbarna säger sig behöva.
Risken är därför stor att vi under hösten, vintern och våren kommer att få se flera konkurser i dessa ligor.
Och även här, precis som i samhället i stort, kommer pandemin att slå hårdast mot de svagaste.