Inför skolplikt från tre år så att förskolan blir obligatorisk. Det vill Gabriel Wikström (SvD 9 och 13 juni), som kandiderar för att bli SSU:s nya ordförande. Wikström hävdar att forskning "visar att barn som vistats mer än tre år i förskolan presterar genomsnittligt bättre än andra barn i skolan och har en betydligt bättre taluppfattning och språkutveckling".
Det kan ifrågasättas. Det finns nästan inga svenska studier, och de som finns gjordes när barn till högutbildade kvinnor var överrepresenterade på förskolorna. Utländsk forskning är svåröversatt till svenska förhållanden. Andelen barn i Sverige som går på förskola har ökat konstant under flera decennier, samtidigt har svenska skolelever placerat sig sämre i internationella kunskapsmätningar.
Wikström har ett annat problem. Föreställ dig den hypotetiska familjen Fritänkare. Mamma är doktor i nordiska språk, pappa är professor i teknisk fysik. Paret Fritänkare vill vara hemma med barnen. Båda arbetar därför halvtid tills den yngsta börjar skolan.
Går barnen Fritänkare miste om något viktigt när de inte går i förskola? Den sociala samvaron med andra barn får de genom sina syskon, och vad gäller språkutveckling och matematiskt tänkande har herr och fru Fritänkare minst lika mycket att erbjuda som förskollärare. Men familjen Fritänkare finns inte i Gabriel Wikströms tankevärld.
Wikström skriver att inskränkningen av föräldrarnas valfrihet är en del av syftet. Han anklagar tvångsförskolans motståndare för att ha "ideologiska skygglappar". Men den som är förblindad av ideologi är Wikström själv. De hypotetiska barnen Fritänkare skulle ha bättre förutsättningar för språk- och matematisk utveckling med sina akademikerföräldrar, och för andra familjer kan trygghet, samvaro, infektionsrisk eller något annat väga tyngre än Wikströms dröm om den politiskt kontrollerade barndomen.
Kanske är Wikström och andra förespråkare för obligatorisk förskola ute efter något annat än förbättrade skolresultat? Svensk förskola är i dag till exempel ålagd att arbeta mot stereotypa könsroller, och än så länge sker detta oftast på ett oskyldigt sätt.
Men när genusförskolans spjutspetsar tänker framåt (SvD 16 maj) är ambitionen tydlig: Genom att ersätta barns fria lek med pedagogstyrd, genuscertifierad lek, ska en ny människa skapas. Den fria leken föder könsstereotypa mönster, menar Ingemar Gens, och därför har den avskaffats på Trödje förskola i Gävle: "Vi vill bara få dem att välja fritt (?) och då måste vi styra", förklarar en pedagog.
Det är makalöst att sådan genustro uppmuntras av staten när annan religiös påverkan är bannlyst i skolan!
De flesta av oss som har barn på förskolor i Sverige är nöjda, men vi kan följa tangentens riktning. Den dagen mina barn inte får leka fritt längre, den dagen de tvingas bekänna sig till genusevangeliet eller någon annan trendideologi - då kräver jag min föräldrarätt att ta barnen ur förskolan!