Nyligen avnjöt jag det sista avsnittet av Netflixserien ”The Crown”, baserad på händelser i och runt det brittiska kungahuset. Den senaste säsongen utspelar sig i huvudsak på 1980-talet, med Margaret Thatcher, premiärminister under hela nämnda årtionde, i en betydande roll. Thatcher, gestaltad av Gillian Anderson, framställs som synnerligen stram, kallt kompromisslös och nästintill oförstående osocial.
En gängse och rätt ensidig bild av kvinnan som styrde Storbritannien i elva år. Samtidigt, det är förstås inte för intet som hon fick smeknamnet (eller öknamnet) Järnladyn. I vår tid är det snart dags för en annan stark ledare att säga adjö. Sedan 2005 har Angela Merkel lett Europas folkrikaste land om inte järnfast, så med fast och trygg hand. Inte för intet som hon förärats smeknamnet ”Mutti”.
Frånsett att de båda är kvinnor som lyckades nå och behålla den yttersta politiska makten beundransvärt länge, kan det vid första anblicken tyckas att Angela och Margaret inte har mycket gemensamt. Men med världshistoriens mäktigaste kvinnor är det svårt att låta bli en mindre jämförelse.
På bilder över förevigade politiska sammankomster sticker de ut bland de mörka kostymerna. Medan Thatcher var erkänt modemedveten, i feminina hattar, smycken och med handväskan i ett fast grepp, har Merkel varit trogen sina svarta långbyxor och visserligen färgglada, men ack så likformade kavajer. En förenande faktor är att politiken inte var någon av matriarkernas förstahandsval. Merkels doktorsexamen i kvantkemi är välkänd, men få kanske minns att även Thatcher ägnade sig åt kemiforskning innan politiken tog över.
Politiskt är Merkel som Thatcher Europavän, även om den senare på slutet gjorde sig känd som motståndare till utvidgade befogenheter för dåvarande EG liksom valutaunionen. Och medan Tyskland, som bytt D-marken mot euron, är en del av EU:s kärna har Brexit precis fulländats – pådriven av Thatchers eget Tories. Vad hade Järnladyn tyckt om det? Noterbart är också att det var i konservativa partier som de båda lyckades, och vann val på val i sina respektive hemländer.
Till skillnad från sin brittiska föregångare, som till slut tvingades av scenen, ska Tysklands förbundskansler snart kliva av frivilligt. Thatcher och Merkel har det gemensamt att de stått pall när andra fallit. Genom att aldrig låta det faktum att de är kvinnor vara vare sig en för- eller nackdel, är de båda (om än motvilligt) feministiska ikoner. De går till historien som två av Europas mest framträdande politiska ledare.