Som ung nyutbildad civilekonom började jag i slutet av 60-talet min karriär som banktjänsteman i Sparbankernas Bank. Ordföranden hette Fridolf Thapper och var från Finspång. Härtill var han talman i riksdagen och varje nyanställd hade privilegiet att få besöka hans pampiga tjänsterum när han var hemma i Östergötland. Något måhända för vår nuvarande östgötska talman Andreas Norlén att ta efter!
Min bankkarriär avslutades när min mor ringde mig för att framföra sin dåvarande livsdevis: Statens kaka är liten men säker. Mamma lever och är nu 101 år och har ändrat mottot till: Statens kaka är liten. Det förklaras av att hon större delen av sitt yrkesverksamma liv arbetade på posten.
Hon övertygade mig om fördelarna att söka en position som tjänsteman i dåvarande kungliga Finansdepartementet. Där fick man lära sig att veta hut. I anställningen ingick att gå i utbildning i hur man skriver korrekt byråkratsvenska, den så kallade Hästvedaprosa som statsrådet Sven-Eric Nilsson från samma ort introducerade i kanslihuset på 60-talet. I utbildningen ingick vidare att lära sig innebörden av det statliga straffrättsliga tjänstemannaansvaret som fortfarande var lagstadgat när jag började min tjänstemannakarriär.
Mycket vatten har sedan dess flutit under broarna. Hur står det till i den svenska staten? Någonting har hänt med den tidigare solida konstruktionen. Sedan några decennier gäller effektivitet, gärna mätt på företagssätt. Personliga kontakter, och ett utåtriktat sätt ger god utdelning. Den som gnetar med krångliga bestämmelser blir lätt bara ett hinder att runda.
Det är allvarligt om statsförvaltningen inte arbetar som förvaltning utan som pseudoföretagande. Skräckexemplet är förvisso Transportstyrelsens outsourcing av hemliga uppgifter. Ett annat exempel är skandalen inom försvaret där en person med påhittade examina och meriter kunde göra en vacker karriär.
Problemet med att skicka en falsk officer till Nato och låta Kustbevakningen ha honom som kontaktperson med Ryssland sticker väl i ögonen på de flesta. Inte minst på mig som tidigare generaldirektör för denna organisation. Exempelsamlingen går att mångfaldigas.
Här ligger en stor politisk utmaning. Att återupprätta statstjänstemannen, återföra stramare rekrytering och framför allt tillse att staten prioriterar sin främsta uppgift nämligen att tillämpa lagar och bestämmelser. Likt andra varumärken, också inom idrottsrörelsen, måste byråkratin förtjäna tillit. Det tar lång tid att bygga upp ett anseende men det går fort att rasera det.